- VÅR GRUNDADE MENING SR P1 09:35 001124
Underkänt blir betyget för hur
medierna bevakade dykningarna
vid Estonia i somras
Ett av mediernas problem verkar vara att använda sina journalister på bästa sätt, menar Hederberg. Varför var t ex bara en av de sex journalister som har skrivit böcker om Estonia inkopplad i nyhetsbevakningen av dykningarna med deras efterspel, frågar han sig.- Det har inte ingått i mitt uppdrag tyvärr att riktigt undersöka hur det kommer sig att de här... ja, i ett fall, av de här sex journalisterna som har skrivit böcker, så är det helt klart... han är alltså informatör på en statlig myndighet. Han kan inte gå in och bevaka det här.- Men de andra fem är vad jag vet fortfarande anställda på sina företag och det är märkligt att man inte kopplade in mer än en av dem, nämligen Anders Hellberg i Dagens Nyheter. Han har ju bevakat det här sedan 1994 och framåt ganska noga och han var den enda av de här sex som blev inkopplad. Jag tycker att det är rätt märkligt.Hans Hederberg är författare och var tidigare nyhetsjournalist, bl a många år på Sveriges television, och han är på flera punkter kritiskt till mediernas sätt att arbeta med dykningarna.De stora resurser man satsade vid dykplatsen gav t ex väldigt lite utbyte. De första dagarna handlade nyhetsrapporteringen mest om yttre trivialiteter. En dykare halkade och tappade sitt cyklopöga eller en av One Eagles följebåtar körde över en markeringsboj. Inte heller senare när dykarna hade filmat nere vid vraket fick allmänheten veta något om expeditionens resultat, trots reportrarnas intensiva försök att från följebåten per telefon pressa fram information från dykledaren Gregg Bemis.Alla jagade åt samma håll, säger Hans Hederberg. I stället för att lägga all kraft på actionjournalistik vid dykplatsen borde redaktionerna och journalisterna tagit sig tid att umgås med det grundmaterial som förvisso fanns. Nu visste alla reportrar att det Bemis hade talat om i fyra veckor var att man letade efter ett stort hål i skrovet. Men utöver det verkade man inte känna till så mycket om dykplanerna.- Där fanns ju ett visst grundmaterial, nämligen en brevväxling mellan den här amerikanen Bemis och den svenska regeringen, stadsrådet Sahlin, som alltså fanns i näringsdepartementets registratur. I ett av de här breven så fanns i alla fall en fullständig förteckning över vad den här expeditionen var ute efter på den tekniska sidan, den konspirationsteoretiska sidan. De som satt där ute på böljan och försökte följa det här hade uppenbarligen inte kläm på det här.TT berättade visserligen den 30 juni om det här brevet men tycks då ha missat den bilaga som innehöll hela dykprogrammets 22 punkter, dvs allt som Bemis ville undersöka på Estonia, och nästan ingen annan tog upp tråden. Ett välinformerat undantag, skriver Hederberg i sin rapport, var Göteborgsposten som visserligen inte i förväg men ändå vid dykstarten den 23 augusti berättade om Bemis lista i en sexspaltig artikel. Men den förefaller ha gått konkurrerande redaktioner spårlöst förbi, konstaterar Hederberg.Om journalisternas dålig förkunskaper lyste igenom vid dykningarna så blev de ännu tydligare vid den presskonferens som Bemis och Rabe höll i Hamburg efter att dykningarna hade avslutats. Plötsligt skiftade allt intresse från spekulationer kring ett eventuellt hål i Estonias skrovsida.- För mig som publik var det sensationellt för att jag hade tänkt mig att de döda kropparna låg inne i fartyget. Så tänkte jag mig det hela. Men de som bevakade den här presskonferensen och hela dykförloppet borde gått in i grunddokumenten. Där står det väldigt klart och tydligt att visserligen ligger huvuddelen av kropparna inne i fartyget men också att, som sjöfartsverket skrev: "de omkomna som ligger på havsbottnen kan ligga utspridda på ett stort område."[Intervjuaren] Men när man på presskonferensen talade om att man hade påträffat kroppar utanför fartyget då tolkades det uppenbarligen som om de låg alldeles intill fartyget.- Det var statsrådet Mona Sahlins omedelbara tolkning att de låg alldeles precis bredvid fartyget. Det hade hon inte hört talas om och det påstod hon att hon hade frågat experterna om. Det ledde till en stor karusell med regeringssammanträde, sammanträde mellan regeringen och den svenska oppositonen och kontakter med den finska och estniska regeringen om man möjligen trots allt skulle bärga de här kropparna som låg utanför fartyget. Hennes missförstånd satte igång en väldig karusell som understöddes av att media tolkade det på samma sätt. Medias tolkning gav Sahlins tolkning och hennes tolkning gav media ytterligare vatten på kvarnen att driva det här vidare. Så det blev ju under en vecka någonting som en reporter på Expressen kallade för en hysteri.[Intervjuaren] Och den hysterin stod alltså både makthavaren, i det här fallet Sahlin, och media för?- Absolut, absolut!Ett av mediernas problem verkar vara att använda sina journalister på bästa sätt, menar Hans Hederberg. Varför var t ex bara en av de sex journalister som har skrivit böcker om Estonia inkopplad i nyhetsbevakningen av dykningarna med deras efterspel, frågar han sig.- Det har inte ingått i mitt uppdrag tyvärr att riktigt undersöka hur det kommer sig att de här... ja, i ett fall, av de här sex journalisterna som har skrivit böcker, så är det helt klart... han är alltså informatör på en statlig myndighet. Han kan inte gå in och bevaka det här.- Men de andra fem är vad jag vet fortfarande anställda på sina företag och det är märkligt att man inte kopplade in mer än en av dem, nämligen Anders Hellberg i Dagens Nyheter. Han har ju bevakat det här sedan 1994 och framåt ganska noga och han var den enda av de här sex som blev inkopplad. Jag tycker att det är rätt märkligt.Press, radio och TV är en del av IT-branschen, skriver Hederberg i sin rapport, överhettad och otålig och numera med ett ganska dåligt institutionellt minne. De gamla notischeferna som i decennier hade total överblick över nyhetsflödet finns inte längre. Journalister flyttar mellan redaktioner, blir chefer eller försvinner i företags eller myndigheters PR-verksamhet. Hans Hederberg är övertygad om att granskningar av andra mediainsatser skulle ge samma dystra resultat som den här.- Säkert, säkert! Men vad som är speciellt med det här är ju det att man inte kan begära att de stora företagen ska ha en förstklassig bevakning av alla de stora händelser som äger rum i Sverige. Både när de sker och månaderna och åren efter. Det kan man inte begära. Det är att ställa för höga krav. Men i det här fallet så är det alltså en av de absolut tre-fyra största nyhetshändelserna under 1900-talet. Då tycker jag att det här fallet, tillsammans med andra liknande, Palme-mordet och ubåten i Karlskrona och kanske några till, blir ett speciellt fall där man kan ställa speciellt höga krav. De höga krav som jag ställer tycker jag att även publiken kan ställa. Här agerade alltså reportrar, journalister och ansvariga ungefär som allmänheten reagerade: Oj, hoppsan!... Var det kroppar utanför fartyget!? Det är ju inte därför vi har de stora medieföretagen, för att de ska agera som vi gör i publiken utan de ska agera bättre! Vara mer informerade, mer på hugget och sitta mer i arkiven, osv. Det är därför vi har dem.Fantasi och minne är underskattade kvaliteer i svensk nyhetsjournalistik, är avslutningsorden i Hans Hederbergs rapport. Medierna har all anledning till självrannsakan och eftertanke nu, säger han.- Absolut, absolut![Intervjuaren] Tror du att det kommer att göras då?- Ja, det hoppas jag verkligen! Men, jag ska tillägga att samtidigt som den här rapporten kom ut så läste jag Dagens Nyheters ansvarige utgivare och chefredaktör Joakim Berner. Han svarade på en läsarfråga från någon som ville ha mer granskning av just konspirationsteorierna. Då hänvisade Berner bl a till DN:s rapportering om de här dykningarna och det verkade som han var väldigt nöjd!- Det tycker jag är väldigt oroväckande. Att den här bevakningen, som är så svag och delvis var så vilseledande - även i Dagens Nyheter - uppenbarligen inte har lett till större intern självkritik på ett av de absolut största och viktigaste medieföretagen.
Lyssna på programmet här
Läs Hans Hederbergs analys och kommentarer Rapport_9-2000_a.pdfLäs listan över rapportens underlag (ingår i rapporten) Rapport_9-2000_b.pdfBeställ rapporten på papper hos Institutet för mediestudier
 | M/S ESTONIA S Ä N K T ¿ |