MS ISABELLA GÅR HÅRT PÅ GRUND OCH EN
MÖRKLÄGGARE TVINGAS UPP TILL YTAN
Plötsligt, innan det korta mediasvallet ebbat ut, satt han den 20 december 2001 i en direktsänd intervju hos SVT24, regeringens förste verkställande Estoniamörkläggare, sjösäkerhetsdirektör Johan Franson från Sjöfartsinpektionen. Blixtutkallad av svensk rederinäring skulle han förklara vad som hade hänt Viking Lines färja och vad som var orsaken. Allmänintresset bedömdes som ovanligt högt, därför fanns ett brådskande behov av några trovärdiga och lugnande ord.
Johan Fransons verksamhet som sjösäkerhetsdirektör saknar dock redan i själva sin utgångspunkt all trovärdighet, eftersom Sjöfartsinpektionen inte utgör någon fristående myndighet. Denna kontrollerande enhet lyder i stället under Sjöfartsverket, det statliga departement som bland annat har till uppgift att främja svensk sjöfart i hela världen.
I själva verket visar statsmakten upp en goodwillambassadör för sagda näring, med vilken man har ett gemensamt intresse: att säkerheten på sjön uppfattas som otvivelaktig.
Sjösäkerhetsdirektör Franson verkar i det vardagliga oftast utan att själv alls uppmärksammas, eller för den delen särskilt synas i sömmarna, även om hans digra lista [en alt. länk finns här] över Estoniauppdrag kan ge sken av annat. Men nu satt han alltså i TV:s offentlighet och skulle säga någonting sakligt och väsentligt om vad som hade inträffat.
Naturligtvis kan han inte på något sätt och vis uttala sig säkert om vad det var som orsakade grundstötningen, då det förstås inte föreligger någon haveriutredning samma dag som olyckan har skett. Något måste han dock få ur sig så det han säger får i stället bli en uppvisning ur den högre skolan i verbal navigeringsskicklighet. Han utvecklar sig själv till ett stort verk i undanmanöver.
Under intervjun spekuleras det till den början runt tillbudet i största allmänhet men utan något större engagemang. Efter ungefär halva nyhetsinslaget styr dock SVT24:s nyhetsuppläsare in samtalet på en frågeställning som Johan Franson, under återstoden av den slarvigt sufflerade direktsändningen, tycks finna både riktigt angelägen och behjärtansvärd:
"Ni på Sjöfartsverket har ju efterlyst en konsumentorganisation för att öka sjösäkerheten. På vilket sätt skulle det kunna höra ihop?"
Allt medan det att nackhåren reser sig på denne frie redaktör tydliggörs det att vår egen förste sjösäkerhetsdirektör - och det är såvitt redaktören vet första gången! - gjort sig till en hängiven förespråkare för alla sina färjeresenärers säkerhet! Men hans folkbildariver till trots så följer dock icke hans nyfunna engagemang något gängse mönster då det t ex gäller konsumentskyddet:
"Jag tror att väldigt många passagerare är ointresserade av att ta reda på vad de ska göra i de fall där larm går ... Vad ska man göra för att få folk att ta detta till sig?"
När häpnaden över hans förslagenhet lagt sig inser redaktören att Franson nu lagt all skuld för kaoset ombord på MS Isabella efter grundstötningen på...just det färjeresenärerna själva!!
Den (av SVT24?) införda intervjufrågan framstår i sammanhanget också märkligt omotiverad, eftersom de med all rätt uppskakade färjepassagerarna - resultatet av den helt undermåliga säkerheten ombord - inte hade fått komma till tals under sändningen! De ombordvarandes påtagliga rädsla togs heller aldrig upp i det över lag grumligt tillrättalagda nyhetssamtalet.
Bakgrunden till Johan Fransons uttalanden kring en konsumentorganisation som efterfrågad "samarbetspartner" är mycket intressant. I den finner vi statstjänarens praktiskt anpassliga förmåga att dra egna organisatoriska fördelar genom missbruk av andras idéer och syften.
Förslaget om ett konsumentskydd för färjepassagerare lades nämligen först fram av Johan Ridderstolpe under Sjöfartsverkets internationella sjösäkerhetsseminarium i Stockholm den 24 oktober förra året!
Regeringen hade givit Sjöfartsverket i uppdrag att anordna sammankomsten för att klargöra dels vilka åtgärder som har vidtagits för att förbättra sjösäkerheten efter Estonias förlisning, dels på vilka områden ytterligare åtgärder är nödvändiga.
Talarna, representanter från både rederierna och näringen i övrigt, var inte blygsamma med att framhålla både sjösäkerhetshöjande åtgärder och "det goda samarbetet i Norden och i branschen".
Verkligheten är dock en annan än den Sjöfartsverket på uppdrag försöker hävda.
En av seminariets mer kritiska talare, Willem de Ruiter - chef för divisionen Maritim säkerhet i Europakommissionen, gav utlopp för sin personliga frustration när det gäller möjligheterna att få branschen och Sjöfartsverket att följa gällande regler genom att uttrycka sig så här:
"It is like pulling a dead horse that is securely nailed to the floor."
("Det är som att flytta en död häst som för säkerhets skull spikats fast i golvet.")
Ett uttalande som tyvärr mer än väl tycks stämma med den verkliga verkligheten.
Ridderstolpe, som är medlem i Faktagruppen (som inte ens var inbjudna!?) och som själv har undersökt Estoniahaveriet sedan 1999, representerade i detta sammanhang i stället Stöd- och brottsofferföreningen i Vilhelmina, vilka har låtit lokala Estoniaanhöriga komma under paraply.
Under seminariet, där Franson själv höll det inledningsanförande som klargjorde att syftet med seminariet ej var att diskutera Estonias förlisning, tog Ridderstolpe upp frågan om bristen på säkerhetskultur, med hänvisning till de besiktningar av säkerheten ombord som Faktagruppen genomfört på Viking Lines fartyg MS Isabella & MS Amorella under sommaren. Mot den bakgrunden ställde han också en fråga till Rolf Kjaer, som representerade det stora norska rederiet Colour Line:
"Hur skulle rederierna ställa sig till en fri och granskande konsumentorganisation som kan ta till vara på den enskilde resenärens intressen i säkerhetsfrågorna?"
Av detta för den ökade sjösäkerheten nödvändiga och goda förslag gjorde alltså sedermera sjösäkerhetsdirektör Franson eget bruk! Naturligtvis tömdes i samma ögonblick också själva ändamålet på all den substans som med Ridderstolpes syften utgjort dess mening och värde.
VÄRRE BLIR DET NÄR MAN SEDAN mot samma slags bakgrund också ser bilden av en degenerativ statsapparat som styrs av vanmakt och inte efter landets behov. Med en statsledning bankrutterad på sunt förnuft och tydligt framträdande som både låg och djupt ohederlig i sina göranden och låtande.
Ett kriminellt blindstyre som inte längre beslutar utifrån offentliga underlag, och som på grund av sina grova förbrytelser mot demokratin och dess institutionella konsekvenser, systematiskt förflyttat sig bortom själva grundvalen för sin moraliska såväl som sin lagliga - eller ändamålsenliga - rätt att inneha regeringsmakten.
Här har man så - i följd av mörklagda politiska felslut runt Estonia - vänt sig bort från samhället till förmån för passiviteten inför särintressets folkfientliga sjösäkerhet.
För de av oss som däremot alltjämt äger en önskan att leva i den verkliga världen kan det därför vara förtjänstfullt att som ett hjälpande exempel notera Expressens artikel den 21 december, om färjepassagerarnas kamp mot kaos och berättigad rädsla i samband med grundstötningen. Allt detta var tillgängligt i media åtminstone redan klockan 02 på olycksnatten (larmet gick 00.29).
Lyssna på Aftonbladets tidiga intervju med passageraren Björn Juhlin ombord (den saknar dock såväl tidsangivelse som intervjuarens namn och är hopklippt!)! Hör också på 02-Ekots lugnare samtal med samme man. Jämför sedan Expressen med Dagens Nyheters skickligt tillverkade artikel och ni märker att flera andra av de riktigt avancerade mörkläggarna har varit i farten.
Men helt uppenbarligen och tyvärr så lämnade den information som beskrev förjeresenärernas verklighet inga som helst hörbara intryck hos vår sjösäkerhetsdirektör. Varför SVT24 inte gick in på några faktabeskrivningar behöver väl efter detta heller inte förklaras annat än av dem själva.
Och, säg mig förresten när ni senast såg ett potentiellt mediadrev fladdra förbi och så totalt missa en makthavare, vilken helt oförblommerat i TV visat upp sitt folkförakt till falskt förbehåll om den egna organisationens vandel? Det säljs normalt många indignerade extranummer för mindre.
Nej, det är inte ofta som media "ser" sådana här blindskär. De gör som de blir tillsagda.
Därför är det inte särskilt mycket av verklighet som kommer fram igenom samspelet mellan rederier, sjöfartsverk och statstelevision. Det som ändå skymtar förbi syns nog oftare hos det som utelämnas än i det som får sägas och verkligen sägs.
Att på mediaytan, likt en Johan Franson, lyckosamt navigera är förstås helt omöjligt om inte skepparen i fråga förfogar över dubbla sjökort. Dels från icke offentliga, men inte desto mindre offentligen belönade mediakolportörer som ställer de passande frågorna genom intervjuarna, dels från regeringen som i konsekvens med sin brist på politik tillsammans med särintressena alltid troget skyddar sina egna "sjösäkerhetens" handgågne.
På så vis går naturligtvis ansvaret runt och endast allmänheten på grund. Vilket är värst?
Kanske rent av verklighetsbilden blir helt tydlig i direktör Fransons spontana felsägning:
"Vinden i sig själv kan naturligtvis också ha orsakat åsikten...olyckan"
Lund 020224
Kenneth Rasmusson
Fri redaktör
|
|
