Erik Håkan Isefjord var 42 år och kom från Oskarshamn. Han var pressfotograf och passagerare på fartyget Estonias sista resa.
Han omkom vid förlisningen.
Isefjord gjorde under den sista timmen en heroisk insats som tyvärr helt kom att försvinna i efterarbetet till katastrofen.
Han befann sig på fartygets styrbordssida och var under slutfasen av haveriet sysselsatt med att dokumentera händelserna med sin kamera. Han lyckades att fotografera två filmer - filmer som upphittades men som sedan dess har varit näst intill spårlöst försvunna!

Det faktum att filmerna aldrig kom fram och att de fortfarande är försvunna väcker en stark olustkänsla. Inte som resultat av själva katastrofen utan över att vi inte fått se vad Isefjord såg genom kameran under den allra sista tiden ombord. Han insåg förmodligen att han dokumenterade något som skulle gå till världshistorien, men kanske också att han fotograferade något som var långt mer intressant för eftervärlden. Vad hände där ombord under dessa sista fasansfulla minuter?

Lyckades han dokumentera att många livflottar var tömda på sina livräddande innehåll (överlevnadspaketen), eller att utrustningen över huvud taget inte fungerade? Kanske han dokumenterade själva orsaken till förlisningen. Såg han till och med MOB (Man-Over-Board)-livbåten sjösättas där på styrbordssidan? Samma livbåt som flera andra vittnen senare såg i sjön med tända lanternor! Det sista som vi dock vet att Isefjord gjorde var att klättra ombord på livbåt nummer 9 längst bak på styrbordssidan. Där kilade han fast sin kamerautrustning och filmrullarna i bordläggningen, där man senare fann dem.

Det är en beundransvärd handling att under rådande omständigheter dokumentera ett händelseförlopp - som man måste förutsätta att han gjorde - och dessutom se till att film och kamera säkras i en livbåt. En människa som handlar på sådant sätt är naturligtvis helt medveten om att döden väntar. Håkan Isefjords insats förtjänar ett långt bättre öde än att filmerna "kommer bort".

Upphittandet av kameran och filmerna föranledde att kontakt togs mellan Sverige och Estland (Tallinn) med besked om hur de blöta och oframkallade filmerna skulle hanteras. Senare, okänt när, försvinner filmerna plötsligt på samma sätt som mycket annat har försvunnit i denna historia!

Detta maskinskrivna meddelande kommer från åklagare Tomas Lindstrands dokument och är det enda som har kunnat hittas. Det vittnar om ytterligare ett mysterium i detta omfattande och näst intill helt osannolika efterspel.

En annan stark olust väcks av det totala ointresset från Isefjords alla journalistkollegor i landet inför uppgiften att gräva upp sanningen om vart hans sista arbete egentligen tog vägen.

Var finns hans filmer?

Lund 010115

Kenneth Rasmusson
fri redaktör

M/S ESTONIA
S Ä N K T ¿