Till

Mona Sahlin, Näringsdepartementet
Ann-Louise Eksborg, Statens Haverikommission
Kari Lehtola, AIB Finland
Johan Franson, Sjöfartsverket
Sten Andersson, Sjöfartsverket

För Er information angående Estonia.

I dag den 4/10 2000 publiceras vår replik på Sten Anderssons debattinlägg "Varför skulle jag ljuga om Estonia" i tidningen Nya Dagen den 28/9 2000. Då frågorna han ställer sig i sin debattartikel väl belyser ett antal av de områden där den gemensamma haverikommissionen misslyckats med att ge svar, anser vi det vara av vikt att Anderssons debattinlägg jämte vår replik når Er. Anderssons debattinlägg finns återgivet på vår hemsida tillsammans med vår fullständiga replik. Vi förutsätter att Ni tar Er tid att läsa igenom och begrunda den vilket är avsikten med denna information.

Ni finner vår hemsida med direktlänk på:

factgroup.tripod.com/art/andersson.html

Nedan i detta mail återges repliken som den publicerats i tidningen Nya Dagen.

Vi motser bekräftelse på mottagandet av detta e-mail med angivande av Ert diarienummer för handlingen.

Med vänlig hälsning
för Faktagruppen

Johan Ridderstolpe

Haverikommissionens slutsatser är ohållbara

I en artikel frågar sig Sten Andersson, Sjöfartsverket, "Varför skulle jag ljuga om Estonia?" samt "Hur ska jag kunna förklara...?" Det är med glädje vi ser att ND tar upp detta till debatt.

Det är bristen på öppenhet som låst ställningarna "för och emot". Haverikommissionen (JAIC) arbetade slutet och efter att man presenterat rapporten upplöstes organisationen. Ingenstans har det funnits en plats där kritik fått tydliga och raka svar. Endast öppen debatt leder till förebyggande säkerhet så att vi kan slippa kommissioner och utredningar i efterhand.

Det Andersson vill kunna förklara står i haverirapporten. Problemet är att JAIC inte kunde svara på hans frågor.

Att Andersson var kompetent under sina 30 år till sjöss ger inga garantier för att han är en duglig utredare. Han hyser säkert stor tillit till sina medmänniskor, utan tvekan en värdefull egenskap, men för en haveriutredare kan det bli en belastning.

Andersson var observatör men har tydligen sett sin roll som utredare, möjligen ett motiv till artikeln. Han försvarar Sjöfartsverket som tillsammans med varvet stämts i den s k Parisprocessen som ansvariga för olyckan. Båda är part i målet och jäviga.

Andersson nämner att "Efter, måste jag tillstå, alltför lång tid presenterades en rapport. Den överväldigande delen av det sjöfartskunniga etablissemanget tog välvilligt emot rapporten. De drygt 200 sidorna i rapporten och 1400 sidorna i supplementen var övertygande."

Det är nog sant att rapporten efter tre långa år mottogs välvilligt. Att etablissemanget ansåg rapporten "övertygande" stämmer dock inte. Både den Internationella och den Nordiska Transportfederationen, som man utan överdrift kan säga representerar merparten av de sjöfartskunniga i världen, ordnade 1998 en konferens där det fastslogs att det ansedda företagets Corlett, Burnett & Partners hårda kritik mot slutrapporten var giltig. Vidare har ett stort antal professorer och sakkunniga från flera av världens ledande universitet och institut på punkt efter punkt visat att JAIC’s slutsatser ej håller.

Andersson frågar "Hur ska jag kunna förklara att lås och skalkningar i ramp och bogvisir var så underdimensionerade att de, om de byggts enligt ett annat klassningssällskaps regler, skulle varit cirka tio gånger kraftigare?" Att Andersson ställer frågan är inte konstigt eftersom JAIC slår fast att det inte spelar någon roll hur Estonia byggts.

I supplement 413 under rubriken "Hastighetens effekt på visirlasterna" står att läsa:

"Följdaktligt blir slutsatsen att vid en fart av mer än 10 knop i bogsjö under olycksnatten efter 01 finsk tid, hade Estonia ingen chans att undvika att låsen brast."
"Estonia kanske hade överlevt i de rådande bogsjöarna utan att låsen skulle brytas sönder vid en fart under 5 knop. Chanserna för att fartyget skulle överlevt hade då varit i samma storlek som vid spelande av Rysk Roulette"
"Om låsen på Estonia hade konstruerats efter konstruktionsberäkningarna hade den ultimata styrkan av låssystemet varit ungefär det dubbla, eller ungefär 180 på skalan i Tabell 2. Då hade Estonia kunnat överleva vid en fart av omkring 12 knop men inte nödvändigtvis vid 15 knop."

Enligt JAIC hade Estonia inte klarat sig hur man än gjort, oavsett styrkan i låsen. Om JAIC’s resonemang vore hållbart skulle Estonia och liknande fartyg vid hårt väder i snitt bli av med visiret var sjätte tur redan vid 5 knops fart! Hur kunde hon överleva14 år? Hon hade på sina resor en medelfart av17,5 knop och var känd för att komma i tid trots att hon ofta gick i hårt väder.

Vädret då? Alla fartyg gick som normalt denna kväll. I slutrapporten konstateras en medelvind på 15 m/s först vid 23-tiden. Den i media omtalade stormen kom på morgonen med vind upp mot 20 m/s och mer i byarna. Tidigare under resan var vindstyrkan 8 m/s (JAIC tab. 5.3).

Med tabell 5.3 som underlag är det svårt att se hur man kunde "fastslå" att våghöjden var ca 4 meter, speciellt som man i kapitel 13.1 konstaterar att: "För att ett vågtillstånd av den storleken skall kunna genereras, behövs en vindhastighet på 15-20 m/s från S - SV under en tid av minst tio timmar." Mellan 23 och 01 är det 2 timmar! Nå Sten, hur skall detta förklaras?

"Hur ska jag kunna förklara att Estonias fart, då låsen brast, inte var högre än till exempel Silja Europas?" frågar Andersson.

En lätt fråga att svara på då JAIC aldrig fastslog den fart Estonia hade under natten. De skriver i kapitel 5.5: "ESTONIAs fart under resan från Tallinns hamn fram till olyckstidpunkten finns inte registrerad." Alltså kan inte Andersson förklara detta hur gärna han än vill. Det hade han vetat om han observerat slutrapporten.

Hundratals motsägelser, bristfälliga underlag och märkliga konstateranden visar att det inte är fråga om lögner eller cover-ups. Det är "bara" inkompetens. Att skydda sig när man levererat en rapport som blir hårt kritiserad, är en mänsklig reaktion som aldrig behöver likställas med lögn - det är bara individens självbevarelsedrift som aktiverats.

Att förklara att man "tagit fan i båten" eller att man inte själv satt sig in i det material man representerar måste vara oerhört svårt. På den punkten kan vi inte hjälpa Andersson utan en mycket öppen diskussion om för och emot.

Björn Stenberg och Johan Ridderstolpe
The Independent Fact Group