VART TOG NCC:s
MILJONER VÄGEN?

Företaget NCC fick av regeringen i uppdrag att förbereda och täcka över vraket av Estonia.

Själva övertäckningen avbröts 1996 efter ett ingripande från bland andra Göran Persson. Det uppgavs då att NCC redan hade förberett övertäckningen genom så kallad mattutläggning. Nätmattor lades ut över dyn för att undvika sättningar i havsbottnen, som annars riskerat bryta sönder vraket med följd att offrens kroppar kunnat komma ut från fartyget.

Det sades även att man la ut 40.000 kubikmeter sprängsten/sand runt vraket för att skapa en stabil plattform för cement- och betongövertäckningen.

För detta arbete fick NCC 258,8 miljoner kronor.

Man har nu studerat bottenförhållandena runt vraket på Jutta Rabes bildmaterial från dykningarna. Området in under och närmast runt omkring vraket är väldokumenterat men inte en sten eller matta synes dock på filmerna!

Däremot finns det två mindre partier som är täckta av sand.

Sanden ligger under och upp emot den del av vraket där styrbordssidan går ner mot havsbotten, på en sträcka av ca 30 meter räknat från 10 till 40 meter bakom bogen. Färjan ligger på styrbordssidan med sin platta botten pekande snett uppåt.

Det hål som finns dokumenterat på JAIC:s egna filmer befinner sig inom dessa 30 meter!

Därutöver ser man ytterligare ett minde sandlager på fartyghet. Det är ca 6 meter brett och ligger på barbordsidan, från 3 till 15 meter från bulbspetsen i fören räknat. Detta lager osynliggör de skador som från någon meters distans kan ses på JAIC:s filmer från 1994. Skadorna kommenteras dock inte i haverirapporten. De nya dykningarna har inte kunnat studera dem närmare vilket är olyckligt.

Det är mycket besynnerligt att sanden endast täcker de områden som tidigare filmmaterial dokumenterat som skadade. På de officiella och redigerade bilderna finns det inte sådana detaljer som möjliggör analys av hur skadorna uppkommit. Dykaren Gregg Bemis huvudsakliga uppgift var att i detalj bättre dokumentera dessa områden. Något som nu alltså inte varit möjligt och därför talar för behovet av hans och Rabes planerade återbesök vid vrakplatsen våren 2001.

Faktum kvarstår att NCC har fått 258,8 miljoner för ett arbete som uppenbarligen inte blivit utfört som planerat. I stället har man tydligen "prospekterat" och därefter lagt ut en mindre mängd sand på två mycket små områden under och på vraket!

Varför finns det sand bara på dessa två partier och vad har det egentligen med stabiliseringen av havsbotten att göra?

Bemis och Rabe har i ett flertal mediakampanjer beskrivits som kommersiella äventyrare. De har dock gång efter gång framfört att allt eventuellt överskott från dykningarna ska gå till de svenska anhörigorganisationerna.

Om överskottet från NNC-leken i sandlådan vet vi i dag ingenting. Vem som till äventyrs har skott sig på den är förstås också en helt öppen fråga.

Lund 000914
Kenneth Rasmusson
fri redaktör



M/S ESTONIA
S Ä N K T ¿