Gustaf von Platen - SvD kultur 010831 (endast publicerad i papperstidningen)

    APROPÅ - DYKNINGAR VID ESTONIA

    Gravfridslagen
    verkningslös och felaktig


    Runt förbrytarfartyget med den tyska amatördykaren Jutta Rabe som expeditionsledare har svenska kustbevakningsenheter och helikoptrar cirklat för att bevaka lagbrytaren som begår ett brott som inte är ett brott. Lagen om gravfrid gäller som alla - inte minst regeringen - vet inte på internationellt vatten.

    Myndigheterna kan övervaka och fotografera händelserna som en sorts rituellt skådespel men de kan inte ingripa, inte strafföra förbrytarna. Regeringen kan bara med några skönt formulerade men intetsägande fraser uttrycka sin indignation, men så länge tyska företag riskerar att få punga ut med skadestånd för påstådda fel på Estonias skrov kommer ingen ändring att ske.

    Lagen om gravfrid är en propagandabluff lika trovärdig som utroparens skrävel utanför tältet på Kiviks marknad.

    Jag har själv för några år sen mist en mycket älskad närstående och hyser en personligt förankrad medkänsla med dem som hade familjemedlemmar, släktingar eller vänner ombord på den sjunkna färjan. Deras sorg fyller mig med vemod, den är värd all respekt. Det är bra att all möjlig hänsyn visas dessa överlevande och att de bortgångnas minne hålles levande.

    Jag kan tänka mig många former för regeringarna i de berörda länderna att manifestera allas vår empati - de kan bygga monument och plantera minneslunder för dem som vilar där nere, de kan ordna gudstjänster eller hylla deras minne med kransar som på årsdagen av katastrofen under högtidliga former får sjunka i djupet på platsen för skeppsbrottet.

    I stället har politikerna - efter att själva förgäves ha försökt lyfta fartyget! - tröstat de sörjande genom en låstsaslag som den själv vet inte kommer att respekteras; dessutom är det en lag som bryter mot vårt handlande i fråga om andra massgravar. I Kosovo grävs människor upp ur jorden för att brott mot mänskligheten ska kunna utredas och de döda få en värdigare viloplats. I Ryssland - som hör till de länder som har undertecknat Estonialagen - ska flottan om ett år störa gravfriden när den bärgar atomubåten Kursk, i Atlanten har dykningar kring Titanic företagits i stor skala. Och världen runt hyllas historiens mest berömde gravskändare, den brittiske arkeologen Howard Carter, för hans upptäckt av Tutankhamuns grav i Konungarnas dal.

    Inte heller på svenskt territorium beaktas principerna för gravfrid - arkeologerna vid Birka, som gräver fram skelettrester av för längesen avlidna vikingar, bryter deras gravfrid och på Djurgården har det byggts ett populärt antigravfridsmuseum. När regalskeppet Wasa lyftes ur djupet under mycket jubel och ståhej, anklagade ingen upphovsmännen till skändningen, Anders Franzén och dykarchefen Fälting, för deras insatser.

    Det finns alltså tusentals arkeologiska och juridiskt-politiska prejudikat på att gravfriden i vissa fall bör och måste brytas och det gäller tyvärr också Estonia. Därför är och förblir gravfridslagen inte bara verkningslös utan felaktig, eftersom den hindrar skeptikerna, de som tvivlar på utredningskommissionens slutsatser, att försöka nå sanningen om hur olyckan verkligen gick till.

    Gustaf von Platen


    Foto: Finska kustbevakningen Bryter mot lagen. Den tyska filmaren Jutta Rabe videofilmar vraket efter Estonia med en fjärrstyrd kamera från båten Godenwind.

    KOPIA AV ORGINALARTIKELN

    ---

    Svenska Dagbladets öppna nätdebatt om Estonia svd.se/debatt [använd sökfunktionen för att hitta debatten! Sök på "Vad ska hända med Estonia?"]