© 2006 The Independent Fact Group
Vad dykarna såg på MS Estonias bildäck
ANALYS RAPPORT
| Subject: | Vad dykarna såg på MS Estonias bildäck |
| Type: | Analys |
| By: | The Independent Fact Group |
| Status: | Slutgiltig |
| Date: | 2006-04-09 |
| Version: | Rapport - Svensk |
Faktagruppens syfte och målsättning:
Faktagruppen bildades i
början av 1999 för att på ett strukturerat och metodiskt sätt bringa klarhet i
de många frågor och spekulationer som uppstått kring Estoniakatastrofen, runt
den internationella haverikommissionens arbete samt den politiska, juridiska
och mediala handläggningen av den tragiska olyckan och dess konsekvenser.
Syftet är att ge inblandade beslutsfattare möjlighet att, baserat på fakta, ta beslut om ett återupptagande och vidare åtgärder i detta ärende. Vårt arbete ska också kunna ligga till grund för medias och allmänhetens möjligheter att ta ställning till de fakta som finns rörande olyckan och dess konsekvenser från ett både tekniskt och samhälleligt perspektiv.
Det övergripande målet är att få till stånd en ny haveriundersökning som i detalj kan beskriva olycksförloppet och dess orsaker med påföljande utmätning av moraliskt och juridiskt ansvar där sådana är möjliga.
Våra drivkrafter är det tillskott till sjösäkerheten som en riktigt utförd
undersökning kan ge samt vår omsorg om Sveriges rykte som sjösäkerhetsnation
och rättsstat.
Metodbeskrivning:
I vårt arbete har vi utgått från att ett problems lösning aldrig blir bättre än validiteten i de gjorda grundantagandena. Vi har därför stipulerat några metodregler för vårt arbete varav de nedan beskrivna utgör vår metodiks fundament:
1. Alla scenarier måste anses vara sanna till dess att motsatsen är
bevisad.
2. Alla observationer, antaganden eller påståenden, som ett
scenario grundar sig på, måste anses vara falska till dess att motsatsen är
bevisad.
Vi har definierat ett antal kriterier för när en observation, ett antagande eller påstående kan anses vara sann eller falsk samt processer och rutiner för en observations, ett antagandes eller påståendes väg från oklarhet till klarhet. Dessa kriterier rör teknisk, empirisk, statistisk och/eller semantisk bevisning som om de är relevanta, alla måste vara uppfyllda för att en observation, ett antagande eller påstående skall kunna klassas som fakta.
Det material vi arbetat med är huvudsakligen de dokument, ljudfiler och filmer som finns i Statens Haverikommissions Estoniaarkiv med kompletterande information från andra öppna källor och därtill material från Meyervarvet och dess oberoende kommission.
Summering av denna rapport
Under i stort sett hela
utredningstiden och efterspelet kring JAIC's slutrapport har det officiellt
förnekats att några undersökningar av MS Estonias bildäck gjordes. Detta trots
att det på officiella filmer, i dykloggar och till och med i Sjöfartsverkets
egna rapporter verifieras att man undersökte bildäcket.
Efter att den estländska regeringens expertutredare, riksåklagare Magnus Kurm, offentliggjort sin utredning om Estonias förlisning finns anledning att åter titta närmare på varför man från svenskt håll fortsätter sin mörkläggning rörande fakta kring MS Estonias förlisning.
I denna rapport visar Den Oberoende Faktagruppen för första gången videobilder tagna på MS Estonias bildäck som utan tvekan visar att någon efter förlisningen, när fartyget ligger på havsbotten, sprängt i området direkt i anslutning till infästningarna till den hydraulik som reglerar visir och ramp inne på bildäcket. Bilderna bevisar också att dykarna, under ledning av svenska Sjöfartsverkets chefsjurist Johan Franson, sett, filmat och undersökt skadorna från de detonationer som sprängt sönder flera "skott" in till bildäck (skott=vägg på fartyg).
Bakgrund
Riksåklagare Magnus Kurm begärde under sin expertundersökning att Johan Franson skulle medge förhör med dykarna från bolaget Rockwater som var de som undersökte fartyget på uppdrag av både den gemensamma haverikommissionen JAIC och det svenska Sjöfartsverket. Johan Franson har vägrat bistå Magnus Kurm och häva den sekretess han ålagt dykarna, något som i ljuset av denna rapport från Faktagruppen blir en helt logiskt konsekvens av den fortsatta mörkläggningen. Se Kurms rapport, stycke 31 och 32.
De fakta som nu offentliggörs genom denna rapport har varit kända inom Faktagruppen sedan 1999 men har av olika skäl inte varit möjliga att presentera tidigare. Anledningen är bland annat att alla fakta och bevis som tydligt pekar på att den svenska och finska regeringen medverkat i en mörkläggning omedelbart stämplat varje budbärare som konspiratör.
Genom den estländska expertutredninges offentliggörande av sin rapport och det faktum att svenska myndigheter vägrar medverka till klargöranden i viktiga och känsliga frågor, står det för första gången klart att mörkläggningen bland annat omfattar vad dykarna såg, dokumenterade och undersökte på MS Estonia. Med bakgrund av det som över tiden framkommit rörande transporter av militärt materiel ombord MS Estonia med svenska Försvarsmakten och/eller svenska och internationella företag som mottagare blir det än mer tydligt att man från samma håll aktivt mörklägger omständigheter kring MS Estonias förlisning.
I tidigare rapporter har Faktagruppen visat att förlisningen omöjligt kan ha gått till genom att fartyget förlorade visiret innan förlisningen och Faktagruppen har även visat på omständigheter som pekar på att fartygets visir efter förlisningen befunnit sig i omedelbar anslutning till fartyget. Bilderna vi nu offentliggör visar att sprängningar skett ombord på fartyget inne på bildäck efter förlisningen vars enda syfte kan ha varit att lossgöra infästningar för visir och ramp.
Motiven till dessa åtgärder kan man naturligtvis spekulera i vilket Faktagruppen lämnar därhän. Faktagruppen kan dock konstatera att de som utfört sprängningar på MS Estonia efter förlisningen måste haft åtminstone svenska och finska myndigheters samtycke till dessa åtgärder. Svenska myndigheter bistod nämligen genom svenska Försvarsmakten med en omfattande bevakning av förlisningsplatsen direkt efter förlisningen och denna bevakning fortgår än i dag tillsammans med finska myndigheter. Finska myndigheter ledde själva räddnings- och eftersökninguppdragen på plats.
Faktagruppen kan också konstatera att den eller de som utfört sprängningar ombord på fartyget sannolikt gjort det för att bereda sig tillträde till bildäcket. Åtgärderna medförde med största sannolikhet att visiret skildes från fartyget varvid det även blev "naturligt" att koppla förlisningen till en förlust av visiret. Det är dock inte uppenbart att den gemensamma haverikommissionen JAIC's samtliga medlemmar till mans kände till de verkliga omständigheterna, varför de kan ha tvingats att förklara uppenbara skador orsakade av sprängning med märkliga halvlögner och motsägelser i den slutrapport som de lämnat.
Med ovanstående som bakgrund blir dock Johan Fransons vägran att tillmötesgå den estniska regeringen tämligen logisk liksom att andra märkliga omständigheter även de kan ses ur ett annat perspektiv.
Fakta om videofilmen
Den 3/12 1994 utförs undersökningar och videofilmning av MS Estonia under ledning av Johan Franson. Faktagruppen begränsar sig i denna rapport till att redovisa fakta kring en film, SHK B40C, och ett avsnitt i filmen från tiden 1.34.00 och cirka 7 minuter framåt.
Faktagruppen har genom redigering och avancerad videoteknik lyckats ta bort störsignaler som fanns på den originalfilm som vi erhålligt och därefter har vi genom en speciell teknik gjort bildförbättringar som stabiliserat videosignalerna vid uppspelning. Vi har även lyckats återuppspela filmen i slow motion med bibehållen skärpa vilket medfört att konturer som tidigare endast kunnat skönjas blivit helt synliga.
I filmsekvensen finns dock fortfarande en överexponering kvar som visar sig som en ljus vit fläck "mitt i bild". Denna överexponering beror på att dykarens ljus varit för koncentrerat och starkt i förhållande till känsligheten i hans hjälmkamera.
Länk till videofilmen SHK B40C tid: 1:34_(QuickTime)
Undersökning av bildäck
Denna filmsekvens visar, filmad från en dykares hjälmkamera, hur dykaren bereder sig tillträde till bildäcket genom öppningen mellan ramp och fartyg. Se bild 1a och 1b nedan.
Bild 1a och 1b. Dykaren tar sig "ner" till bildäcket genom att följa styrbords sidoskott som utgör "golv" då fartyget ligger på styrbordssidan.
Vid bildäcket följer sedan dykaren de klaffar, sk. flaps, som normalt fungerar som täckplåtar mellan ramp och bildäck, genom att hålla i demsamma när han simmar uppåt mot babords insida av bildäcket som utgör ett "tak" som fartyget ligger. Det är av avgörande betydelse att notera att klaffarna normalt låg mod bildäck som klaff A, B och C ritats i bild 2, samt att klaffarna efter förlisningen av tyngdkraften svängt ut från bildäcket likt klaff D i bild 2 och 3.
Bild 2. Dykaren följer klaffarna A, B, C och D genom att hålla i demsamma när han simmar uppåt mot babords insida av bildäcket.
Bild 3. Rampens babordssida, bildäck och de klaffar (flaps) som finns mellan ramp och bildäck.
När dykaren kommer upp till den för honom övre klaffen tittar han först utmed rampens sida (gul och svartrandig) något till höger om honom, sedan tittar han svepande över åt vänster och uppåt. Det är just den sekvensen som avslöjar hela den anmärkningsvärda sanningen om vad som egentligen föredragit sig på bildäck. Bilderna visar nämligen följande.
1. Det finns flera halvmeterstora uppfläkta hål ut från rummet vid sidan om bildäck alldeles nere vid däcket. Plåten är uppfläkt i de karakteristiska kronbladsliknande formerna som uppstår vid en detonation och sprängning av plåt.
2. Den uppfläkta plåten från minst ett av hålen har låst fast klaffen (D) i ett läge där klaffen ligger "upplyft" från sitt normala läge som är liggande mot bildäck. Babords klaff (D) syns i svag kontur försvinna upp bakom sprängskadan. Om detonationen hade skett innan förlisningen hade klaffen legat direkt an nere mot bildäck och den uppfläkta plåten hade aldrig kunnat låsa fast klaffen på det sätt som skett.
Eftersom fartyget ligger mer än 90° på sidan är det naturligt att klaffarna av gravitationen vridit sig från bildäck och det är just detta faktum som bevisar att detonationerna har skett efter förlisningen.
På bilden 4 nedan har vi skapat ett negativ varvid det tydligare syns hur plåten fläkts upp och låst fast klaffen (D).
På bild 5 har vi ritat i konturen av klaff (D) som ligger fastlåst av sprängskadan.
Bild 4. Sprängskadan i negativ återgivning.
Bild 5. Konturen av klaff (D) ifylld.
Bild 6. Närbild på skadan som låser klaffen (D)
Bild 7. Klaffen syns svagt mellan pilarna och försvinna upp bakom skadan.
Bild 8. Närbild på uppfläkta plåtar och hål i skottet in till hydraulikrummet på babords sida.
Bild 9. Ytterligare närbild på de uppfläkta plåtarna, här något mer åt vänster varvid man kan urskilja kanten på hålet vid pilarna.
Bild 10. Ungefärligt utseende på sprängskadan, sammanställd efter bedömning a flertalet bilder i filmsekvensen.
Bild 11. Sista bilden i dykarens betraktelse av skadorna, en eller ett par balkar har penetrerat skottet och sticker ut tillsammans med annat obestämbart bråte.
Länk till
videofilmen SHK B40C tid: 1:34_(QuickTime)
Slutsats
Den Oberoende Faktagruppen konstaterar att skador till följd av sprängning på bildäck finns dokumenterade av JAIC's egna dykare samt att dessa skador aldrig offentliggjorts eller förklarats. Vi kan dessutom konstatera att skadorna är av sådan art att de låst fast en klaff i ett läge som denna klaff ej kan ha haft annat än då fartyget ligger på havets botten. Sprängningarna har sålunda skett efter förlisningen.
Vi konstaterar dessutom att dykarna som sett, filmat och undersökt skadorna belagts med sekretess av uppdragsgivaren svenska Sjöfartsverket.
DEDIKATION
Vi dedicerar denna rapport till alla dem som omkom till följd av förlisningen av MS Estonia 1994.
Hade MS Estonia varit sjövärdig hade de fler än 850 personer som omkom givits en chans.
Troon, Scotland 9 April 2006