Ang. brev från Er till AgnEf av den 6 oktober 2000

Skriver med anledning av Ert svar till AgnEf (Arbetsgruppen för en utredning av M/S stonias förlisning), på det brev där AgnEf begärt att få informera Vänsterpartiets riksdagsgrupp om sin syn på M/S Estonias förlisning och den av JAIC, (Internationella haverikommissionen) avgivna slutrapporten. Informationen avsågs att ske innan partiöverläggningarna påkallade av Mona Sahlin och Näringsdepartementet.

Först vill jag tacka för Ert svar, då det endast är Vänsterpartiet och Kristdemokraterna som överhuvudtaget bemödat sig om att svara. Dock gör mig Ert svar orolig och frågande – har Vänsterpartiet på ett seriöst sätt försökt sätta sig in i frågan om M/S Estonias förlisning.

Skriver i egenskap av att jag är väljare och dessutom ledamot av styrelsen i AgnEf. Detta är dock inte AgnEfs officiella replik. AgnEf är som Ni kan utläsa av namnet kritiska till den utredning som utförts om M/S Estonias förlisning. AgnEf arrangerade i maj ett två dagar långt internationellt seminarium med den ledande expertisen på området. Seminariets slutsats var att utredningen var så bristfällig, att den bör göras om och då av en internationell oberoende utredningsgrupp. Frågan om haveriutredningen kring M/S Estonias förlisning är inte enbart en fråga om ev. felaktigt utredande utan om sjösäkerhet generellt, samt anhöriga och överlevandes berättigade krav att få klarhet i Estonias förlisning, detta önskar jag att Ni har i minnet.

Det handlar inte, som Ni antyder om i Ert svar om upprörda känslor och bearbetning av sorg utan om den framtida sjösäkerheten. Som Ni kanske kan dra Er till minnes gäller en del av kritiken den slutenhet som kringgärdade utredningen – inga utomstående fick ta del av resultat eller deltaga som observatörer, vilket är det normala vid liknande utredningar (t. ex. utredningen av ”Harald of Free Enterprise” som följdes på nära håll av svenska observatörer och av andra sjöfarande nationers). De av Sverige ratificerade internationella konventioner om haveriutredningar kräver även detta, då det är av stor vikt att utredningens underhandsresultat kommer branschen tillgodo.

Vad gäller dykningarna så kan jag hålla med om att de inte borde ha genomförts på det sätt som nu skedde. Självklart borde dessa ha utförts av den nya oberoende internationella utredningen.

Nu till punkten i Ert brev som berör bärgning. I Ert svarsbrev får vi ett svar på något vi överhuvudtaget inte berört i vårt brev. Vad gäller bärgning så gäller det antingen bärgning av kvarlevor eller bärgning av hela fartyget. Gällande bärgning av kvarlevor driver vi som organisation inte denna fråga och vad gäller bärgning av fartyget i den andra tolkningen så överlåter vi åt en oberoende internationell utredningsgrupp att överväga detta. Vi är förvissade om att mycket kan uppnås genom att studera det tidigare insamlade materialet med ev. punktinsatser (kanske i form av dykning) men som sagt detta överlåter vi till den nya utredningsgruppen. En förutsättning för detta är naturligtvis att de handlingar som för närvarande är belagda med sekretess görs tillgängliga för en ny utredningsgrupp.

Till sist undrar jag över det beslut Ni refererar till i sista stycket, där jag är uppriktigt undrande över vilket beslut Ni refererar till. Jag tycker det är märkligt med den motvilliga hållningen till en ny oberoende internationell utredning som Ni verkar representera. Än märkligare och anmärkningsvärt blir det med tanke på de nya fakta som framkom vid AgnEfs seminarium i maj. Där framkom bland annat att JAICs haveriscenario med vatten endast på bildäck via bogport och visir är omöjligt. Fartyg som drabbas av detta enligt den internationella sakkunskapen sjunker inte utan slår runt och blir flytande upp och ned. Under seminariet framkom också att vittnesuppgifter från överlevande passagerare hanterats på ett icke tillbörligt sätt. Detta styrks även av kommissionens tidigare psykologiska expert Bengt Schager som strax innan rapportens publicerande avgick från utredningen av detta skäl.

Jag hoppas att ni tagit del av dokumentation som finns från AgnEfs seminarium. Om inte, så vänligen kontakta mig så sänder jag ett exemplar och jag ställer naturligtvis mig själv till förfogande för ytterligare frågor. Till sist vill jag påpeka att AgnEf inte är en organisation exklusivt för anhöriga, detta då tonen i Ert brev pekar på en tro om detta. AgnEf har naturligtvis anhöriga bland sina medlemmar och överlevande som jag själv, men även medlemmar från sjönäringen och dess olika branscher. Det gemensamma för AgnEfs medlemmar är oron för framtida sjösäkerhet och sjösäkerhetsarbete. Om inte en ny utredning av M/S Estonias förlisning kommer tillstånd.

Med vänlig hälsning

Rolf Sörman

Ölandsgatan 51 B

116 63 STOCKHOLM

Hem 08-643 02 00

Arb 08-560 39 100

Mobil 070-812 10 25