Kollision orsakade Estoniakatastrofen hävdar författare

Estonia kolliderade med ett föremål strax under vattenytan. Det var också huvudorsaken till katastrofen, hävdar journalisten och författaren Knut Carlqvist.
I tre år har han granskat de överlevandes vittnesmål och även intervjuat nyckelvittnen.
På fredagen presenterade Knut Carlqvist sin bok Tysta leken på en presskonferens i Stockholm. Han gör inte anspråk på att skildra sanningen om vad som hände, men på en rad punkter sätts den internationella haverikommissionens slutsatser i fråga.
Kommissionens förklaringar om att en jättevåg slet av bogvisiret och att fartyget därefter vattenfylldes och sjönk stämmer inte, enligt Carlqvist.
- Ett 20-tal passagerare har hört ljud av något stort föremål som skrapande metalliskt rullat fram på bildäck eller under fartyget. Det kan inte ha kommit från bildäck eftersom det var tätt packat med fordon, säger Knut Carlqvist till TT.

Dessutom finns det skrapskador på fartygets undersida. Enligt Carlqvist tyder det på att Estonia kört på något. Vidare berättar 21 överlevande, som tog sig upp ur de nedre hyttsektionerna, att vattnet inte kom uppifrån - från det, enligt kommissionen, vattenfyllda bildäcket.
- Vattnet måste ha kommit från något annat håll. Om det kommit från bildäcket skulle passagerarna ha mötts av vattenmassorna, vilket de inte gjorde, säger Carlqvist.
Sex vittnen såg i mörkret bogvisiret hänga kvar i Estonia medan hon drev med svår slagsida i den sydvästliga vinden åt nordost. Carlqvist undrar hur det då är möjligt att visiret hittas på botten en sjömil väster om fartyget.

Han underkänner även kommissionens slutsatser om den kurs Estonia tog efter att hon vattenfyllts. Enligt kommissionen styrde fartyget på västlig kurs 180 grader åt babord, vilket helt motsägs av de flesta vittnen som hävdar att Estonia utan maskiner sakta drev åt styrbord.
Enligt Knut Carlqvist har kommissionen medvetet valt att inte publicera dessa fakta.
- Börjar man med en lögn är den svår att ta sig ur och man gör den bara värre ju längre tiden går. En kombination av olika hänsynstaganden till de inblandade, bristande tid och mänskliga fel skapade en undermålig rapport, säger Carlqvist.

Tomas Skoglund/TT