Till Konstitutionsutskottet

Granskningsanmälan

Angående Sveriges bundenhet av IMO-resolutionen A. 849(20) m a a kritiken mot haverikommissionens slutrapport rörande m/s Estonias förlisning.

Passagerarfärjan m/s Estonia förliste på Östersjön under sin färd mellan Tallin och Stockholm natten till den 28 september 1994. Minst 852 människor omkom.

Haverikommissionens (JAIC) slutrapport överlämnades 1997 och har alltsedan dess varit föremål för stark kritik från såväl svensk som internationell expertis, framför allt i avseende på dess bristfälliga beskrivning av fartygets orimligt hastiga sjunkförlopp.

Sverige har genom underskrift godkänt IMO-resolution A. 849(20) - som rör utredning av sjöolyckor - innan JAIC avlämnade sin slutapport och därmed till dels implementerat den i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.

Den aktuella IMO-resolutionen har också implementerats i EU-lagstiftningen genom direktivet 1999/35/EC, där hänvisning till IMO-resolutionen sker i artikel 2(p) och därefter detaljbehandlas i artikel 12. I proposition 2000/01:137 (framlagd i maj 2001) föreslogs direktivet implementerat i svensk lagstiftning. Med denna proposition och SFS 2001:875-879 kan IMO-resolution A.849 anses ha inkorporerats i svensk rätt.

I den åberopade resolutionens §13 anges bl a att..."states should reconsider their findings". Resolutionen inskärper inledningsvis också vikten av noggranna analyser av sjöolyckor till förebyggande av nya och främjande av sjösäkerheten.

Paragraf 18 i förordning 1990:717 förskriver bl a att "en undersökning som avslutats får återupptas om det kommer fram nya omständigheter som kan antas ha betydelse för utredningsresultatet". En undersökning kan i och för sig återupptas utan förnyade dykningar till fartyget och utan att störa den pålysta gravfriden kan nytillkomna fakta granskas. Ett nytt sådant faktum är t ex de av Statens Kriminaltekniska Laboratorium konstaterade tjogotalet manipulationer av det dokument som intogs i JAIC:s slutrapport och som intygade att m/s Estonia ansågs sjövärdig timmarna innan hon avseglade på sin sista resa från Tallin.

Sedan haverikommissionens slutrapport presenterades har därutöver rests flera andra frågetecken rörande enskildheter i dess innehåll:

Här kan t ex nämnas SMHI:s konstaterande av det osannolika i att våghöjden i allmänhet - som JAIC påstår - kunde utvecklas så mycket under den korta tid som förlöpte från att det började blåsa upp till dess att fartyget sjönk att vågorna frekvent skulle kunnat slå in på bildäck fyra meter ovanför vattenlinjen.

Trots att JAIC i sin rapport hänvisar till Sjöbefälsskolan i Kalmar, vars navigationssimulator använts vid framtagandet av figur 13.2, har skolan i efterhand förnekat allt samröre med denna plott, som beskriver ett simulerat händelseförlopp.

Med hänvisning till vad som ovan anförts anmäler vi för KU:s granskning huruvida den svenska regeringen och det föredragande statsrådet verkat för ett fullgörande av de förpliktelser som IMO-resolutionen A.849(20) ålägger den svenska staten i ljuset av de nya fakta och omständigheter som framkommit efter JAIC:s slutrapport rörande m/s Estonias förlisning.

Stockholm den 4 februari 2002

Henrik S Järrel (m) Rolf Åbjörnsson (kd) Lars Ångström (mp) Kenth Skårvik (fp)