För Lehtola var Gustav Hanuliaks uppgifter i söndagens Svenska Dagbladet ingen nyhet.
– Jag kontrollerade saken i dag med min kollega Tuomo Karppinen (teknisk expert i den finländska delegationen) och han kom också ihåg att det hade kastats bort föremål som kan klassificeras som oviktigt skrot, säger Lehtola.
Lehtola har en klar minnesbild av att det vid samma tillfälle kastades också annat material tillbaka i havet.
– Det var ju främst Atlantlåsets bult som man talade om den gången. Men det hade inte någon större betydelse för utredningen, för det hade mätts upp och bultens formförändringar hade dokumenterats. Dessutom hade vi tillgång till undervattensbilder av bulten.
– Man kan säga att det hade varit bra om Atlantlåsets bult hade sparats, men det var som sagt ingen oumbärlig förlust. Beträffande de andra delarna som kastades tillbaka så har vi ju tagit till vara brottytans andra part, den som sitter fast i visiret. Vi har alltså kunnat analysera brottytorna.
Lehtola viftar också bort beskyllningarna om att man underlät att bärga en stor stålplåt som upptäcktes under jakten på bogvisiret. Enligt Lehtola gällde det ett soltak av korrugerad plåt.
– Vad skulle det ha varit för mening med att lyfta upp all världens skrot?
Uppgifterna från dykaren Hanuliak tillbakavisas av Olof Forssberg, tidigare ordförande i internationella haverikommissionen, JAIC och ansvarig för de dykningar som utfördes i december 1994.
– Uppgifterna att tre fjärdedelar av det samlade materialet aldrig registrerades utan kastades tillbaka i havet får helt stå för Gustav Hanuliak, säger Olof Forssberg.
– Men det är inte sannolikt att Börje Stenström, som då var teknisk utredare i JAIC och underställd mig, skulle ha beordrat en sådan åtgärd utan att ha diskuterat med mig eller andra i kommissionen.
Börje Stenström avled 1997.
Inte heller sjösäkerhetsdirektör Johan Fransson, Sjöfartsverkets dåvarande chefsutredare, har den minnesbild som Gustav Hanuliak nu återger.
Hanuliak fungerade som dykrådgivare till Johan Fransson och har enligt egen uppgift tillbringat mer än sex veckor på haveriplatsen.
– Jag känner inte till att upptaget material, som eventuellt kan bringa klarhet i orsaken till förlisningen, skulle ha kastats tillbaka i havet. Det är helt nya uppgifter för mig, och jag borde ha informerats om så har skett, betonar Johan Fransson.
Gustav Hanuliak är övertygad om att de bristfälliga svetsningarna kring de hydraliska cylindrarna vid bogvisiret är svaret på gåtan till ”Estonias” snabba förlisning.
Dagens Nyheter lyckades på söndagen inte nå Gustav Hanukliak för en kommentar.
Kari Lehtola uttrycker sin irritation över The Independent Fact Group som bland annat har bearbetat det material som den tysk-amerkanska expeditionen tog upp från vraket i somras.
– De matar ut en massa misstankar om olika saker till medierna i hopp om att få nya uppdrag, fnyser Lehtola.