På onsdagen presenterade flera anhörigföreningar de utredningar som två tyska och ett amerikanskt forskningsinstitut gjort av de två metallbitar som Jutta Rabe och Greg Bemis dykare tog upp från "Estonia" i augusti.

Sedan Rabe och Bemis gått ut med uppgifter om att analyserna av metallbitarna visar att de utsatts för en explosion, har DN begärt att få ta del av de fullständiga rapporterna, som funnits i ett exemplar i Sverige.

DN har inte fått kopiera materialet - för att förelägga det för oberoende experter - utan endast "läsa det på plats". Detta har omöjliggjort ett deltagande av experter.

På måndagen presenterades så de fullständiga rapporterna, uppkopierade på CD-skivor som delades ut till medierna.

Anhörigföreningarna hade också anlitat en egen expert för att uttolka rapporterna, den pensionerade medarbetaren på Foa, Lars Ekbom, teknisk doktor i metallografi på tekniska högskolan.

Hans slutsats är helt klar:

- Med sådana chockpåkänningar som kan iakttas på materialet måste det utan all tvekan ha varit en detonation ombord.

Ekbom avvisar bestämt tanken, som framförts bland andra av representanter för Haverikommissionen, att det är plötsliga dragpåkänningar när bogvisirets lås havererade som orsakat deformeringen i metallbitarna.

DN bad på onsdagen experter på Totalförsvarets forskningsinstitut, Foi, att ta del av materialet och göra ett preliminärt utlåtande.

Foi satte samman en grupp av fem personer på avdelningen för vapen och skydd, förutom Henric Östmark: Linus Fast, civilingenjör i skeppsbyggnadsteknik, Svante Karlsson, expert på stridsdelar, Gunnar Wijk, doktor i hållfasthetslära och Annika Pettersson, kunnig i materiallära.

Expertgruppen reagerade bland annat mot brister i redovisningen av fakta i de utländska rapporterna:

- Det står inte var ombord som metallproverna har tagits, vilket kan vara viktigt beroende på hur svetsfogar och annat ser ut i det området på skrovet, säger Henric Östmark

- Det finns inte heller något "nollmaterial" - alltså ett opåverkat material som kan jämföras med de bitar som påverkats.

Foi-experterna påpekar att de klara färgrester som finns på de undersökta metallbitarna - såväl vit färg som rostskyddsfärgen mönja - klart talar mot en detonation.

- Om detonationen skett på insidan av skrovet och de båda metallbitarna varit nära denna explosion, vilket man måste anta, skulle det inte finnas några färgrester kvar.

Gruppen på Foi anser, till skillnad från Ekbom, att det alldeles klart är möjligt att deformationerna av de båda metallbitarna kan ha orsakats av att något snabbt har slitits av.

- Vi kan inte begripa att man entydigt kan säga att det inte är möjligt - vi ställer inte upp på det, säger Henric Östmark.

Han påpekar att Lars Ekbom framför allt arbetat med materiallära och inte med sprängämnen. Gruppen av experter anser att det finns "tydliga oklarheter och felaktiga facktermer" i det utlåtande som Lars Ekbom gjort för anhörigföreningarna.

- En personlig kommentar, säger Henric Östmark, är att det borde göras bättre vetenskapliga analyser av detta material än det vi har fått tillgång till i dag.

- Man frågar sig varför Tysklands statliga materialprovningsinstitut, som anses vara det bästa i världen, inte finns med bland de institut som gjort undersökningarna.