Kommentar av Försvarsmaktens svar på JK:s fråga om intrånget på Estonias lastdäck. Dnr 5975-06-21 Undertecknad har beretts möjlighet av JK att senast den 30 november lämna synpunkter på Försvarsmaktens svar på JK:s fråga om undervattensaktiviteter på Estonias lastdäck dygnen omedelbart efter förlisningen. Bakgrunden är bilderna på räcken från den stängda ombordkörningsrampens insida som den 2 oktober 1994 filmades avskurna och slängda på havsbottnen utanför fartyget. Bilderna bevisar att dykare/grodmän omedelbart efter förlisningen mellan den 28 september och då bilderna togs den 2 oktober tagit sig in på Estonias lastdäck. Övergripande kommentar Jag har från en person inom Försvarsmakten Högkvarteret blivit underättad om en brist i frågeställningen som riktats till Försvarsmakten angående intrånget på Estonias lastdäck Frågan som ställts lyder: Företogs det, såvitt Försvarsmakten känner till, några dykningar i anslutning till Estonia under tiden den 28 september - 2 oktober 1994, med förtydligandet att det gäller oavsett vem det var som genomförde dem. Inom Försvarsmaktens marina terminologi är dykningar något man gör från ytan. Om grodmän opererar från en undervattensfarkost så genomförs ingen dykning. De är istället engagerade i en undervattensoperation. Då den inlämnade JK-anmälan innehåller ett i detta sammanhang oprecist ordval så har också JK:s fråga till Försvarsmakten kommit att bli oprecis. Det står således fortfarande helt öppet huruvida Försvarsmakten eller KSI varit involverad i en undervattensoperation och/eller om det inom Försvarsmakten/KSI eller FMV, eller hos någon av dessa myndigheter 1994 anställda nyckelpersoner, finns kunskap om vilka som genomförde intrånget på Estonias lastdäck mellan den 28 september och 2 oktober, oavsett vilka dessa var. Det faktum att Estonias exakta vrakposition hölls hemlig fram till i december 94 och endast var känd inom den svenska Försvarsmakten, den finska försvarsmakten samt av utredaren Lehtola och det faktum att den svenska Försvarsmakten ansvarade för bevakningen av området, gör det sammantaget mycket osannolikt att intrånget på Estonias lastdäck skulle ha kunnat genomföras utan Försvarsmaktens eller KSI:s kännedom. Det är också ett faktum att resurserna för en undervattensoperation som innebär att man med så kort varsel tar sig in på Estonias lastdäck 80 meter under vattenytan endast torde finnas inom nationella försvarsmakter/underrättelseorganisationer. Syftet för en försvarsmakt/underrättelseorganisation att i hemlighet ta sig in på Estonias lastdäck vet vi inte, men det mest sannolika motivet torde vara en militär last. Vad vi genom Hirschfeldts utredning vet är att den Svenska Försvarsmakten utnyttjade Estonias lastdäck för transport av krigsmateriel så sent som veckan innan förlisningen. Det är heller ingen hemlighet att andra länder förde ut krigsmateriel från det forna Sovjetunionen och genom arbete i Sveriges Riksdags konstitutionsutskott vet vi att också privata företag utnyttjades av till exempel FMV för sådan utförsel. Det är också så att frågan om det fanns militärt eller på annat sätt statsangeläget materiel ombord på Estonia under förlisningsnatten aldrig har utretts. Det är ett faktum att intrånget på Estonias lastdäck omedelbart efter förlisningen fortfarande aktivt mörkläggs, trots avsaknad av försvarspolitiska skäl. Därför kan man inte utesluta att det finns ett samband mellan lasten ombord på Estonias lastdäck, intrånget och förlisningsorsak. Det gör att frågan har ett mycket högt allmänintresse. Därför är det viktigt att en granskning genomförs som ger svar på frågan om vilken kunskap som finns inom Försvarsmakten/KSI eller FMV, eller hos av dem 1994 operativt ansvariga personer, om undervattensaktiviteter på Estonias lastdäck mellan den 29 september och 2 oktober 1994 oavsett vem som genomförde dem. Ytterligare kommentarer med anledning av Försvarsmaktens yttrande: 1. Försvarsmakten skriver för första gången att man inte hade en kontinuerlig bevakning av haveriplatsen. En formulering som lämnar en öppning för att det intrång som skett på Estonias lastdäck skulle ha kunnat genomförts just då Försvarsmakten inte var där. Informationen är anmärkningsvärd. Som jämförelse hade Försvarsmakten också ansvaret för bevakningen av området i Östersjön där DC 3an hittats. Det var bevakning 24 timmar om dygnet med särskilda uppbackningssystem. Om radarbevakningen inte fungerade tillfredställande så fanns andra marina och flygburna enheter beredda att omedelbart komplettera eller ersätta radarbevakningen. En order om kontinuerlig bevakning uppfattades i detta fall som att luckor i bevakningen inte skulle tolereras eller uppstå. ÖB:s svar reser därför frågorna om på vilket sätt och när i tid man "inte hade kontinuerlig bevakning". Frågor bör ställas till de som hade det operativa ansvaret för bevakningen om vem som gav order om att den skulle avbrytas och skälet till detta samt vid vilka tidpunkter bevakningen var avbruten. Frågor bör också ställas till de operativt ansvariga om hur överlämningen skedde när bevakningen skulle återupptas. 2. Försvarsmakten skriver också i sitt svar "Huruvida någon annan än Försvarsmakten har genomfört sådana dykningar som avses kan myndigheten inte uttala sig om, dock har inget framkommit som tyder på att så har skett". Att man inte kan uttala sig om ifall någon annan dykt på Estonia är ett defensivt konstaterande efter att ha gjort en intern utredning. Skrivningen att "inget framkommit" är en defensiv formulering som reser frågan om kvaliteten och proaktiviteten i den interna utredningen. På min fråga till Högkvarteret om vilka man hört har jag fått det skriftliga svaret att det kan man inte tala om då frågan har beretts med hjälp av hemlig personal. I svaret säger man endast att på ett ledningsmöte hade alla MUST direkt underlydande chefer uppmanats inkomma med information om sådan fanns, men att ingen anmälde någon kunskap i ämnet. Om dessa personer inte fanns i nyckelpositioner 1994 har de självklart ingen kunskap i frågan och är naturligtvis ointressanta att fråga. Frågan om man hört de personer som inom KSI hade ett operativt ansvar i september - oktober 1994 och som idag kanske inte längre är i aktiv tjänst har inte besvarats. Det bekräftar intrycket av att någon aktiv internutredning där nyckelpersoner som var med 1994 hörts och protokollfört fått redogjort för sig att frågeställaren har mandat att ta del av information som lyder under kvalificerad sekretess och att tystnadsplikt och tystnadsavtal är lyfta, ej har genomförts. 3. Överbefälhavaren väljer att i sitt svar till Justitiekanslern skriftligt förmedla tredjehandsrykten om dykningar på Estonia. En person skulle i ett sammanhang i förbifarten ha råkat höra en tredje person som sagt sig ha dykt på Estonia. Frågan är vad ett sådant förmedlande av obekräftade rykten, som ÖB dessutom själv skriver att han inte kan bedöma riktigheten i, har i ett officiellt yttrande till JK att göra? Det finns en risk för diskreditering av frågan och att fokus förs bort från den allvarliga frågan om Försvarsmaktens eventuella inblandning i och/eller kunskap om intrånget på Estonias lastdäck. Vad har ÖB för syfte med att förmedla dessa rykten? Justitiekanslern bereder mig möjlighet att föreslå två personer att höras som kan tänkas ha kunskap om intrånget på Estonias lastdäck. Mitt förslag är att höra person 1 och person 2 nedan. Person 1. Boris Ljunggren, överstelöjtnant och operativ chef på KSI 1994. Ljunggren berättade i ett dokumenterat samtal med mig den 30 augusti i år att han har all kunskap om de militära transporterna på Estonias lastdäck. Han berättar att de var långt mer omfattande än vad som kom fram i Hirschfeldts utredning (som begränsades till att ta reda på vad för militärt materiel FM och FMV hade transporterat under september månad 1994). Han säger att han vet vilka myndigheter som var ansvariga för transporterna på båda sidor. Han säger också att ingenting av det som står i Hirschfeldts utredning är felaktigt men att utredningen heller inte ger hela bilden. Det betyder i så fall antingen att en militär last ombord under förlisningsnatten inte fraktades av FM eller FMV utan av någon annan. Värt att notera är att utredningen exkluderade KSI som 1994 var en egen myndighet. Eller så betyder det att lasten inte nödvändigtvis behöver karaktäriseras som militär utan på annat sätt kan vara statsangelägen. Under dessa kaotiska år smugglades till exempel mycket radioaktivt materiel ut ur det forna Sovjet. Boris Ljunggren kan bidra med kunskap om vilka olika myndigheter på svensk och estnisk sida som var ansvariga för de hemliga militära/statsangelägna lasterna på Estonia och vilka personer på dessa myndigheter som var involverade. Genom att höra dessa myndighetspersoner, som kan visa sig vara från andra myndigheter än FM och FMV, kan kunskap fås om lasten ombord under förlisningsnatten och därmed ansvaret för intrånget mellan den 28 september och 2 oktober. Det är viktigt att Boris Ljunggren får klart för sig och formellt protokollfört att hans tysthetslöfte och de sekretessavtal han skrivit under är lyfta i samtalet med JK. Det är viktigt att vara både precis och samtidigt öppen i frågeställningarna.
Person 2 Lars Mikael Gustavsson. Enligt trovärdig information som givits till riksdagsledamöter från olika källor ledde Gustavsson en dyk/undervattensoperation på Estonia dygnen närmast efter förlisningen. Enligt informationen skall FMV:s försöksfartyg Urd ha använts. Enligt FM:s andra svar till JK flyttades Urd från Muskövarvet morgonen efter förlisningen för att tas in för underhåll på Rindövarvet. När den estniske statsåklagaren Margus Kurm ville höra Gustavsson tidigare i år vägrade Gustavsson träffa honom. Statsåklagare Kurm leder den estniska regeringens utredning om militära laster på Estonia och andra obesvarade frågor kring förlisningen. Gustavsson måste också informeras om lyft sekretess genom protokollförd information. Det finns en tredje person som vi tror kan ha värdefull kunskap om Försvarsmaktens delaktighet i/kunskap om undervattensaktiviteter på Estonias lastdäck under oktober månad 1994. Jag är beredd att återkomma med namn och bakgrund på denna person om JK så önskar. Lars Ångström 20061130 |