PRESSMEDDELANDE FRÅN AGNEF 010923 Lennart Flodin, Frövi Suppl.: * * * Med hänsyn taget till ovanstående och digniteten på Estoniafrågan både nationellt och internationellt anser AgnEf att ansvaret för regeringens handläggning bör flyttas från Mona Sahlin till annat statsråd. AgnEf har skrivit till samtliga partier inför partiöverläggningarna under hösten 2000 och i jan. 2001. Avsikten var att få möjligheter till direktkontakt med partiledningarna för att informera om AgnEf:s syn på Estoniafrågan. Vi anser att riksdagspartierna nu måste engagera sig aktivt i frågan om nya utredningar. Parter inom sjöfartsnäringen liksom anhöriga och överlevande har berättigade och angelägna krav på att få en rimlig förklaring till haveriet. Rättsstatens principer i fråga om ansvar måste gälla även Estoniakatastrofen och Sveriges anseende som seriös part i det internationella sjösäkerhetsarbetet måste återupprättas.
Vid årsmöte lördagen 22 sept i Arbetsgruppen för utredning av M/S Estonias förlisning - AgnEf valdes en ny styrelse:
Sofia Köpsén, Linköping
Odd Lundkvist, Stockholm
Bertil Calamnius, Hudiksvall
Claes-Göran Wetterholm, Stockholm
Monica Köpsén,Vilhelmina
Den 23:e april i år meddelade Mona Sahlin att inga som helst åtgärder skall vidtas för att skapa klarhet i Estonias förlisning.Med anledning av beslutet anser AgnEf att det bör utkrävas ett ansvar både på politisk och myndighetsnivå.
En granskning av handläggningen av Estoniafrågan av ansvarig minister, Mona Sahlin, ger följande:* hon har ideligen framfört budskapet att det finns oklarheter i den internationella haverikommissionens ( JAIC ) utredning och att allt måste göras för att skapa klarhet i förlisningen* hon har inte tagit fasta på den internationella expertis som anser att en ny eller kompletterande utredning måste göras* hon har inte tagit fasta på den svenska expertisens (Chalmers, KTH och SSPA) framförda synpunkter i deras remissvar på AgnEf:s internationella seminarium. Samtliga förordar en ny eller kompletterande utredning* hennes uttalande om att hon känner att JAIC:s haveriscenario i stort är riktigt avslöjar att hon inte förstått vilka krav man måste ställa på en haveriutredning. Det är inte frågan om att utreda något i stora drag. En haveriutredning är allvarligare än så då det bokstavligen är en fråga om liv eller död för kommande besättningar och passagerare* hon har inte förstått att bedömningen av frågan om behovet av nya utredningar inte är en politisk fråga i sig* hon har i media framträtt med en gråtmild framtoning när anhörigfrågor behandlats och framstått som deras bäste medkännande vän, men i själva verket har där funnits en okänslig politiker som inte uträttat något som helst konkret i Estoniafrågan
Vidare anser vi att agerandet av två nyckelpersoner på tjänstemannanivå med anknytning till sjösäkerhetsfrågor bör utredas, nämligen sjösäkerhetsdirektören Johan Franson och generaldirektören för Statens Haverikommission, Ann-Louise Eksborg. Den senare har för övrigt undertecknat JAIC:s haveriutredning. Skälet är att dessa har brustit i objektivitet genom att över huvud taget inte beakta den professionella svenska och internationella sjösäkerhetsexpertisens krav på nya utredningar.
AgnEf har drivit frågan om att klarhet måste skapas beträffande Estonias förlisning. Som framgått av det av AgnEf organiserade internationella seminariet och uttalanden av svensk och internationell expertis på sjösäkerhet, är JAIC:s utredning ifrågasatt. Normalt borde det ha lett till att nya utredningar initierats av ansvariga myndigheter, eftersom det är allvarligt om en haveriutredning inte i alla delar anses vara trovärdig av professionella bedömare. Frågan har olyckligt nog blivit politisk. Därmed har alla partier i Riksdagen ett ansvar.Resultatet var beklämmande. Endast ett parti (v) svarade och inbjöd till ett möte i febr. 2001 Övriga partier svarade inte ens på breven.Det senare är naturligtvis synnerligen nonchalant och kränkande för en nationell intresseförening engagerad i att försöka få klarhet i en av de största sjökatastroferna under fredstid sedan Titanic. Än allvarligare är att detta ställer frågor om hur demokratin fungerar i våra riksdagspartier och i Riksdagen.