AgnEf
ARBETSGRUPPEN FÖR UTREDNING AV M/S ESTONIAS FÖRLISNING
________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
Postadress: Odd Fellowvägen 29, 127 32
Skärholmen, Tel/Fax 08-23 18 05,
E-post: bertil.calamnius@swipnet.se
Postgiro: 27 70 11-3 *
Organisationsnr 802407-9520
Till medlemmarna i AgnEf
samt FAE och SEA
Oktober 2006
I ett tidigare medlemsbrev skrev jag att den hittills
gällande förklaringen av Estonias förlisning håller på att vittra sönder. Den
utveckling vi sett under senare tid visar att vi kommit en bit på den vägen.
Något om det gångna årets aktiviteter och händelser.
I likhet med den uppvaktning de tre föreningarna
gjorde hos Trafikutskottet år 2005 gjordes - även i år utan framgång - ett
försök att påverka utskottet inför Riksdagens behandling av en motion för en ny
haveriutredning.
I ett samarbete mellan Titanicföreningen, SEA och
AgnEf arrangerades i slutet av förra året en privat filmvisning. Där visades en
intervju inspelad i december 1999 i vilken en löjtnant i svenska marinens
reserv berättade om sin medverkan vid dykningar på Estonias vrak 1 – 3 oktober
1994, en operation som under alla år hållits ytterst hemlig. Bl.a. berättade
mannen att han sett ett 4 – 5 meter stort hål i fartygets sida under
vattenlinjen. En av kvällstidningarna skrev om detta den 22 augusti 2000, men nyheten
togs omgående bort ur tidningen och fanns inte med i samma dags efterföljande
upplagor.
Av mycket stor betydelse var den rapport[1]
som i mars i år publicerades av statsåklagare Margus Kurm, ordförande i den
estniska regeringens undersökningskommitté. Från officiellt håll har det aldrig
tidigare framförts så skarp kritik av JAIC:s haveriutredning och det faktum att
den lagts ut på estniska regeringens webbsida ger rapporten utomordentlig tyngd
och har givit följdverkningar.
Tillsammans med övriga fyra aktiva
Estoniaorganisationer, FAE och SEA, den estniska anhörigföreningen EHVM och ELA,
föreningen för deltagare i Parisprocessen, sände AgnEf ett brev[2]
till regeringarna i de nio länder som undertecknat den s.k. gravfridstraktaten.
Brevet syftade till att få en - eventuellt temporär - ändring av det förbud som
omöjliggör all ny information om vraket. En information som ej kan bekräftas p.g.a.
dykförbudet är bl.a. den som uppger att det var ett stort hål i undervattens-skrovet
som fick fartyget att sjunka så snabbt. Inte något av de länder till vilka
brevet sändes har kommit med svar.
I en interpellationsdebatt[3]
i Riksdagen i juni aviserades att SKL, Statens Kriminaltekniska Laboratorium
skulle få uppdrag att analysera videofilmer från vraket av M/S Estonia. Dels för
att fastställa om materialet redigerats, manipulerats eller på annat sätt
förvanskats och dels för att klargöra om det under perioden 2 okt – 6 dec 1994
skett förändringar på vrakplatsen orsakade av mänsklig hand.
I uppdraget till SKL, skrivet på
Försvarsdepartementet och undertecknat av Mona Sahlin, har man valt att sätta
tiden från den 2 oktober och inte från dagen för förlisningen. Det blir därmed bekräftat
att det finns saker man inte vill skall bli kända – t.ex. från de dykningar som
påbörjades 1 oktober eller tidigare. Detta är ett av de förhållanden som resulterade
i en anmälan till Justitiekanslern[4].
I anmälan begärs att JK utreder vad Försvarsmakten och deras tidigare anställda
känner till om de hemliga dykningarna. Den ger även namn på ett antal personer
som arbetar i eller haft uppdrag för Försvarsmakten och som JK borde förhöra.
Samma sak föranledde även en anmälan av
Mona Sahlin till Konstitutionsutskottet[5]
för aktiv medverkan till mörkläggning av omständigheter i samband med Estonias
förlisning
Som en illustration av hur media förhåller sig till
Estoniaämnet kan nämnas att efter det den uppseendeväckande JK-anmälan som
pekar ut Försvarsmakten blivit känd och uppmärksammad i
pressen erbjöds ett sjuttiotal mediaadressater att få
se ovan nämnda film där en löjtnant i svenska marinens reserv berättar om
hemliga dykningar på Estonia. Endast en tidning anmälde intresse!
Några veckor före valet sändes ett E-postbrev[6]
till partiledarna för de sju riksdagspartierna med frågan om de som företrädare
för sina partier, i regeringsställning eller i opposition, skulle kunna agera
till förmån för bl.a. ett genomförande av Analysgruppens rekommendation eller
ett ev. önskemål från den estniska regeringen om förnyad haveriundersökning. Ingen
av partiledarna har ännu besvarat frågan..
Enligt JAIC:s haverirapport hade Estonia 0º
slagsida kl 01.14, d.v.s. färdades vid den tidpunkten normalt upprätt, och
försvann sedan från havets yta ca 01.50. Detta snabba sjunkningsförlopp, bara
36 minuter, har JAIC inte kunnat förklara. Ett forskningsprojekt organiserat av
VINNOVA och med deltagande av ett flertal av Europas främsta experter på
området har uppgiften att söka sig fram till det mest troliga scenariot för
sjunkförloppet.
Trots ett begränsande direktiv - utgångspunkten i
projektet skulle vara JAIC:s beskrivning av sjunkförloppet - har deltagare i
projektet uttalat både att den officiella teorin inte stämmer samt att man
kommer att undersöka inte endast hur fartyget sjönk utan även varför.
Den 14 augusti inlämnades en besvärsskrift till
Europadomstolen för Mänskliga Rättigheter i Strasbourg[7]
I den anklagas Frankrike och Sverige för att med
rättsvidrigt agerande ha hindrat deltagarna i den nu 10-åriga Parisprocessen
från att få sin sak prövad. Därmed har de brutit mot Konventionen för Mänskliga
Rättigheter främst Artikel 6 avseende rättigheten till ”opartisk och offentlig
rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol ...”
Det finns skäl för optimism om vi ser till hur mycket
kunskap som redan vunnits och de utredningar som är på gång vilka kommer att ge
än mer information om vad som egentligen hände med Estonia.
Framöver väntar vi med intresse på det svar som Försvarsmakten
skall lämna senast 23 oktober och om JK i sin utredning kommer att redovisa
något som bryter mot den hittillsvarande svenska attityden.
Större förhoppningar kan fästas vid kommande
utredningsresultat från Estland. Till att börja med en rapport från den andra estniska
undersökningskommittén, d.v.s. den som tillsatts av Parlamentet. Av mycket
stort intresse är en uppföljande rapport från Kurm, den estniske statsåklagaren,
som redovisar sitt utökade uppdrag den 15 mars nästa år.
Med vänlig hälsning
Arbetsgruppen för utredning
av M/S Estonias
förlisning
Bertil Calamnius
Ordförande