AgnEf
ARBETSGRUPPEN FÖR UTREDNING AV M/S ESTONIAS FÖRLISNING
Styrelseordförande,
Anders Ericson, Tel 0550-301 26 * Sekreterare. Bertil Calamnius, Tel 0650-148 44
Styrelseledamöter:
Odd
Lundkvist, Tel 08-21 26 54 * Rolf Sörman, Tel 08-643 02 00
Per-Erik
Åsard 08-758 30 46 * Mikael Öun, Tel 08-53 17 55 74
Estonia: Regeringens beslut en katastrof i sig
Vid
AgnEfs (Arbetsgruppen för utredning av M/S Estonias förlisning) internationella
seminarium, 29–30 maj, 2000, sade Mona Sahlin i sitt inledningsanförande, att
hon instämde i det uttalande som AgnEfs ordförande inlett konferensen med,
nämligen: ”Så länge det finns frågor att ställa och så länge det
finns svar att söka så har vi ett ansvar gentemot både dom anhöriga som
överlevande och offren att fortsätta leta.”
Vidare lyckades Sahlin fem gånger i sitt mycket korta anförande uttrycka sin respekt för AgnEf och dess strävan att få klarhet i Estonias förlisning. Vi har nu förstått att den uttalade respekten resulterat i att AgnEfs krav på en ny utredning, med vår argumentation baserad på erkänd nationell och internationell expertis, totalt har förkastats. Mona Sahlins motiv för att inte vidta åtgärder för att skapa större klarhet i förlisningen är, enligt vad hon framförde på
Presskonferensen
den 23:e april i år att hon känner att JAICs (den internationella haverikommissionen) haveriscenario i stora drag är riktig. Alltså har ett
ställningstagande till ett komplext haveri och dess orsaker reducerats till en
känsla hos en minister.
AgnEf
bildades efter Mona Sahlins sammanträffande med anhöriga och överlevande, 20
april, 1999. Ministern gjorde nämligen vid det mötet följande uttalande: ”Vi har alla intresse av att klart och
tydligt få reda på varför Estonia – katastrofen inträffade och kunna avfärda
andra teorier.”
Som
ett resultat av denna utfästelse tilldelades AgnEf ett bidrag på ca en halv
miljon för att arrangera ett internationellt seminarium rörande förlisningen.
Som föreläsare vid seminariet deltog bl.a. erkända auktoriteter från
universitet och institutioner i Skottland, Grekland och Holland samt Chalmers
och KTH. Vidare deltog representant för FN:s sjöfartsorganisation
(IMO),
förutom sjöjuridisk expertis och representant för ITF (Internationella
Transportarbetarefederationen). ITF har för övrigt för andra gången i ett brev
till Mona Sahlin den 2:a mars i år krävt en ny, transparent och oberoende
utredning av Estonia.
Deltagande
föreläsare undertecknade en resolution med innebörden att: ”Hänsynen till framtida sjösäkerhet, rätt och moral och till offren och
deras familjer kräver att utredningen av haveriet åter öppnas för att
kompletteras och omarbetas av oberoende part.”
AgnEf
skickade efter seminariet ett brev till statsministern med slutsatserna från
seminariet och ett krav på en ny internationell, oberoende utredning av
Estonias förlisning. I juli och augusti, 2000, skickades ytterligare brev.
Några svar har ännu inte inkommit.
Först
den 23:e mars i år fick två representanter för AgnEfs styrelse möjligheter att
vid ett möte med Mona Sahlin och hennes stab framlägga våra synpunkter.
Vid
detta möte lade AgnEf ett konstruktivt förslag. Vi var förberedda på att
regeringen förmodligen inte alls hade några planer på en ny utredning. Det
bekräftade också Mona Sahlin i sin inledning av mötet.
AgnEfs
förslag baserades på att det skulle göras en förstudie av föregående utredning
för att komma till insikt om vad som borde göras ytterligare, för att komma
fram till ett sannolikt haveriscenario och dess orsaker. Studien skulle göras
av oberoende, helst internationell expertis som skulle ge rekommendationer till
regeringen vilka åtgärder som behövdes. Vi tyckte att vi varit hänsynsfulla mot Mona Sahlin genom att
använda oss av begreppet förstudie, eftersom det framkommit att hon har svårt
för ordet ”utredning.”
Nu
vet vi att våra och andras ansträngningar att få en ny utredning misslyckats.
Detta
framgick av ett pressmeddelande från Näringsdepartementet och vid en
presskonferens den 23:e april
Regeringen
avslår alla krav på en ny utredning och i stället skall ges ökat stöd till
sjösäkerhetsforskning, låta Sjöfartsverket anordna ett internationellt
sjösäkerhetsseminarium i höst och förbättra informationen om M/S Estonias
förlisning.
Att
medel för sjösäkerhetsforskning avsätts är positivt, men efter vad vi förstår
kommer inriktningen på den forskningen inte att inriktas mot det akuta
sjösäkerhetsproblemet att klarlägga Estonias förlisning och dess orsaker.
Satsningen
på ett sjösäkerhetsseminarium är positivt. Vi får bara hoppas att arrangörerna
är beredda på att internationell expertis kommer att efterfråga vad Sverige har
gjort för att skapa klarhet i Estonias förlisning, en förutsättning för att
vidta riktiga åtgärder för sjösäkerheten.
Projektet
”Förbättrad information om M/S Estonias förlisning” som skall drivas av
Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) fordrar en mer ingående kommentar.
Tanken
är att SPF skall upprätta en faktabank om Estonia för att som regeringen säger:
”… tillhandahålla allmänheten information och besvara frågor om haveriet.”
Enligt
vad chefen för SPF framfört i DN den 21:a april och vid presskonferensen den
23:e april skall databasen hålla en vetenskaplig standard och den information
som finns där måste ha klara källhänvisningar. En sådan ambitionsnivå innebär
att JAICs slutrapport om haveriet inte platsar i den tänkta databasen. Det
framkom med all tydlighet vid AgnEfs seminarium att slutrapporten inte håller
vetenskaplig standard och att källhänvisningar saknas, t.ex. till
expertrapporter i supplementen. F.ö. har supplementen aldrig färdigställts.
Vidare
skall tydligen några experter ta fram exempel på hur Estonia kunde sjunka så
snabbt. Exemplet(n) skall tillföras databasen. Att ta fram ett exempel på det
outredda sjunkförloppet, utan att ha utrett det mest sannolika haveriförloppet
och dess orsaker i dess helhet, är inte seriöst. Då kan man lika gärna
distribuera ett dataspel där var och en kan komponera ett eget sjunkförlopp.
SPF
skall också till sitt förfogande ha en referensgrupp bestående av experter och
anhöriga.
Att
rekrytera experter till detta projekt blir sannolikt inte lätt, speciellt om
man kommer att söka folk med vetenskaplig utbildning. Dessa är som regel måna
om sitt anseende och integritet. Men det kanske går. Det var ju inte omöjligt
en gång i tiden att tillsätta ledamöter till det s.k. Etiska Rådet, som åtog
sig uppgiften att som ställföreträdare för anhöriga hindra att de omkomna
omhändertogs och begravdes.
Hela
iden, dvs. en av regeringen genom SPF kontrollerad informationsbas som rör
Estonia katastrofen, är inte bara befängd, utan ger också obehagliga
associationer.
Att
upprätta ett arkiv om Estonia är i och för sig angeläget för forskningen, men
det skall då omfatta all tillgänglig information som måste vara helt fri från
statligt inflytande eller påverkan. En självklarhet i en demokrati.
Estonias
förlisning är den största civila fartygsolyckan i fredstid efter Titanic.
Totalt omkom 852 personer, varav 501
svenska medborgare. Det är självklart att en sådan oerhörd katastrof fordrar,
att den minister som har ansvaret för att klarhet skapas kring olyckans
orsaker, agerar på ett sådant sätt att anhöriga, överlevande, allmänheten samt
de som känner ett ansvar för framtida sjösäkerhet uppfattar att allt som är
rimligt att göra för att skapa klarhet också görs.
För
AgnEfs del konstaterar vi att Mona Sahlin inte tillnärmelsevis har uppfyllt
dessa krav.
I
frågan om en ny eller kompletterande utredning har hon sagt nej utan någon
annan motivering än att hon känner att JAICs haveriscenario i stort är riktigt.
Hennes avslag är obegripligt då oberoende expertis på både nationell och
internationell nivå vid AgnEfs seminarium uttalat att det är nödvändigt med
fortsatta undersökningar. Hon har inte heller tagit hänsyn till de synpunkter
som framfördes i remissvaren rörande AgnEfs seminarium från oberoende experter
från Chalmers, KTH och SSPA som också finner att det finns brister i JAICs
utredning som måste utredas vidare.
Hon
har inte förstått att en bedömning av nödvändigheten att göra nya utredningar
inte är en politisk fråga i sig. Den frågan kan endast avgöras av personer med
kunskap inom berörda ämnesområden.
Mona
Sahlin har vidare vid ett flertal tillfällen uttryckt sig som att hon varit
medveten om att det finns oklarheter i JAICs utredning och att de skulle kunna
åtgärdas. Hon har i media framträtt med en gråtmild framtoning när
anhörigfrågor behandlats och framstått som deras bäste medkännande vän, men i
realiteten har tydligen bakom den masken funnits en järnhård, okänslig
politiker.
AgnEf
konstaterar med stöd av ovanstående att förtroendet för Mona Sahlin är
förverkat och att hon bör avgå som minister.
Vidare
anser AgnEf att två nyckelpersoner som agerat på myndighetsnivå i
Estoniaärendet bör ställa sina tjänster
till förfogande. Det gäller sjösäkerhetsdirektören, Johan Fransson och
generaldirektören
för Statens Haverikommission, Ann – Louise Eksborg.
Dessa
två personer har ett stort inflytande på sjösäkerheten varför man måste kräva
att deras agerande i Estonia ärendet skall ske med objektivitet och
självständighet i egenskap av myndighetspersoner. Detta har hittills inte varit
fallet såvitt vi kan bedöma.
Dessa
båda utformade på anmodan av Näringsdepartementet ett gemensamt remissvar
rörande AgnEfs seminarium och med det anknytna kravet på nya utredningar.
I
deras remissvar finns inte någon antydan om att JAICs utredning skulle vara
bristfällig. Som expert på tekniska frågor vid utformandet av remissvaret hade
man anlitat en av de dominerande tekniska experterna från JAICs utredning.
Frånvaron av någon form av kritiskt tänkande är påfallande och man konstaterar
helt sonika att seminariet inte givit några nya fakta.
Vidare
innehåller remissvaret ett misstänkliggörande av AgnEf som organisation. Det
gör man genom att påstå att på seminariet ”… var klargörande inlägg från de
närvarande företrädarna för JAIC inte välkomna”, samt att en person från ett
världsledande företag i branschen inte tillåtits presentera fakta. Detta är
helt lögnaktigt vilket kan visas på videoupptagningar från seminariet.
Eksborgs
uttalande på presskonferensen, 23:e april, om Estonias sjövärdighet var också
synnerligen märkligt men avslöjande. Hon påstod på en fråga att JAIC i sin
slutrapport inte förklarat att Estonia var sjövärdig, men det är bara att slå
upp sid 55 i slutrapporten och konstatera att så är fallet. Eksborg vill
nämligen skilja på formell och materiell sjövärdighet och trasslade till det
för sig när hon skulle förklara dessa begrepp. Hon trasslade till det så till
den milda grad att hon fann att Estonia varken var formellt eller materiellt
sjövärdig utan att inse det själv.
AgnEfs
styrelse konstaterar att den har misslyckats med det uppdrag som getts
styrelsen av sina medlemmar. Vi kommer att vid nästa årsmöte i höst att ställa
våra platser till förfogande. Vi kommer också rekommendera årsmötet att upplösa
föreningen. Vi kan inte se några möjligheter för en ideell förening som AgnEf
att komma vidare med en motpart som är intellektuellt ohederlig och
manipulativ.
Vi
har i vårt arbete med Estoniafrågan strävat att hålla alla konspirationsteorier
på avstånd och endast behandla fakta. Det kommer vi även att fortsätta med den
tid som återstår till årsmötet, men vi är övertygade om att det besked som
regeringen nu gett kommer att underblåsa de påståenden som existerar att
regeringen döljer obehagliga sanningar som rör Estonias undergång.
Styrelsen
för AgnEf
Anders
Ericson ( ordf. )
Bertil
Calamnius ( sekr )
Odd
Lundkvist
Rolf
Sörman
Per-
ErikÅsard
Mikael
Öun