Johan Ridderstolpe visar ännu ett obehagligt fynd från Estonia-arkivet. Denna gång ser det ut som en bomb. Den 9 oktober 1994, elva dagar efter förlisningen, sändes en ROV (robotkamera) ner till vraket av Estonia. Filmen visar att ännu ett oidentifierat föremål satt fäst på skrovet, förutom det tejpade paket som upptäcktes av samma kamera två månader senare (se min artikel i Finanstidningen 3 februari).
Det nya föremålet är monterat vid bogrampen på babords skott, alldeles intill infästningen av ramphydrauliken, visirlås och nära visirets hydraulcylinder. Vid en första anblick kan det se ut som en fast konstruktion, ett stopp av något slag eller en eldosa. Men på videon från den 3 december är föremålet försvunnet. Det har plockats bort.
Gul kub på en platta
När den som styr kameran upptäcker föremålet stannar han och zoomar in det. Samtidigt slår han över från svartvitt till färg. Det rör sig om en gul kub fäst på en platta som sitter direkt på plåten. På filmen ser man ett tjockt rep som flutit ut och snott sig kring föremålet och fastnat. Helt klart blev kameramannen förvånad över det han såg.
Jag har haft kontakt med ett par experter, ingen av dem tvekar att säga att det rör sig om en sprängladdning. Typen används militärt i större delen av världen. Det är en hexogenbaserad Komposit B, som brukar vara på drygt kilot. Degen kan skivas som en limpa för att anpassa effekten. Den är odetonerad och det är svårt att se spår av tändhatt eller tändkabel. Om den exploderat hade den sprängt loss bogrampen och tryckt ut visiret.
Det är troligt att det funnits en motsvarande laddning på styrbordssidan. Rampen har där åtskilliga skador. Sådana som orsakas av mekanisk kontakt är skarpa och uppvisar en mängd kontaktrepor. En tryckvåg deformerar plåt och balkar i mjukt rundade former, med få repor från kontakt metall mot metall. Det finns flera skador av denna typ på styrbordssidan av rampen. Längst ner är rampens bärande sidobalk förvriden i mjuka former utan direkta kontaktrepor. Lite längre upp är plåten i fartygets främre skott mjukt intryckt i närheten av visirets styrbordslås.
Jag kan inte komma fram till annat än att fynden tillsammans starkt talar för att visiret sprängdes loss i styrbords fästen och att syftet måste ha varit att spränga bort såväl ramp som visir. När bara en laddning detonerade så kan visiret ha blivit hängande i babords fästen och lås. Det räcker med någon tiondels sekunds misspassning för att detonationen ska slita kabel och tändrör ur den andra laddningen.
Haverirapporten dokumenterar varken kuben eller skadorna på styrbordssidan av rampen. Den nämner däremot att rampens gångjärn på babordssidan är avslitna. Officiellt hävdas att man aldrig varit inne på bildäck, varför man inte kunnat bevisa påståendet att rampen slitits upp. Om rampens läge på vraket sägs bara att den var "delvis öppen" (kap 1). Men på videon från den 9 oktober är den stängd med en glipa upptill på ett par decimeter.
Går in på bildäck
Den 3–5 december har dykarna har fått upp rampen såpass mycket att passage blev möjlig på babords sida. På videon ser man tydligt hur dykarna går in på bildäck och senare filmas lastpallar och annat med ROV-kameran 20 meter in på bildäck, och man kan se dykarnas lampor framför kameran. Det går också att se hur dykarna studerar rampens insida i detalj, alltså inifrån bildäck. Vad de upptäckt om rampens lås, hydraulcylindrar och vajrar har undanhållits haverirapporten. Men av vad som framgår av filmerna kan inte rampen, som kommissionen påstår, ha stått öppen under olycksnatten. Och i så fall sjönk inte Estonia på grund av att vatten kom in på bildäck. Haverirapporten är alltså rätt igenom lögnaktig .
Vem som helst kan skaffa sig en kopia av filmerna från Statens haverikommission och övertyga sig om detta. Det troliga är att fler sprängladdningar placerats ut, och då också någon under vattenlinjen på styrbords sida. Estonia sänktes.
JOHAN RIDDERSTOLPE
Ingenjör