Ridderstolpes scenario gör mycket begripligt och komplicerar annat. Knut Carlqvist sätter in det i sammanhanget.

Jag gillar inte den där sprängladdningen vid bogrampen. Syftet med en sådan är att spränga bort visir och bogramp. Men färjor sjunker inte på grund av att vatten kommer in på bildäck, de kapsejsar och lägger sig att flyta med kölen i vädret (Anders Björkmans axiom). Och hål syns vare sig i bulb eller bog.

Kommentar
Är det en sprängladdning? Ja, den av Ridderstolpes experter jag talat med tvekar inte en sekund. Det rör sig om standardmateriel som varit i bruk under lång tid. Det kan förstås vara en attrapp, men det är långsökt. Det är också riktigt att den fanns på vraket den 9 oktober 1994 och var borta när ROV-kameran var nere nästa gång. Det är alltså inte en fast installation.
Handläggningen av bärgningsfrågan antyder att något obehagligt framkommit.

Estonia förliser den 28 september och den svenska regeringen godtar esternas förklaring redan första dagen: Visiret har fallit av. Den 9 oktober rekar sjöfartsverkets Johan Franson med ROV-kameran och marinens experter bör ha blivit förvånade. Den 12 oktober lämnas en rapport till regeringen och den 20 oktober fattas beslutet att inrätta det Etiska rådet för att pröva det lämpliga i att bärga. Rådet inrättas enligt min mening för att legitimera och förbereda en kursändring och det tog några dagar att ringa ihop det.

Den 2–6 december genomförs dykningar på vraket, ledda av Franson och två svenska kriminalare. Med stor möda lyckas dykarna ta sig in på bildäck (något kommissionen till dags dato inte tillstått) och dokumenterar vad som hänt. Den 7 december håller Franson en "mycket detaljerad" föredragning vid Etiska rådets slutsammanträde, han skrämmer helt enkelt skiten ur ledamöterna (Analysgruppens rapport, sidorna 104–6). Rådet avråder då från bärgning och den 15 december fattar regeringen sitt beslut.

Explosion från bogrampen
Vad säger vittnesmålen om explosioner? Vaktmannen Silver Linde hörde just en sådan från bogrampen kl 00.45. Han såg dock inget på rampen, men dels var belysningen dålig och rampen skymd, dels var den laddningen liten och placerad i nederkant. Övriga överlevande berättar om två "väldiga smällar" kring 01.00. Dessa senare kan också ha varit explosioner.

Det är alltså osäkert när och var det small, men om det sprängts så förklaras ett par saker: Den unge motormannen Hannes Kadak har envist hävdat att han på monitorn såg vatten spruta över övervakningskameran, trots att den satt 20 meter från rampen och tre meter upp. Men gick sprinklersystemet igång så har han rätt. Det förklarar också varför det första alarmet från bryggan – fem minuter efter slagsidan – var Mr Skylight to number one and two (däck ett och två), ett brandlarm som sände de två brandsläckarteamen till bildäck och däcket därunder. Rapporten förklarar det med förvirringen på bryggan, men enklare är att anta att brandvarnarna var igång.

Stämmer Lindes uppgift om 00.45 följde en kvart senare två nya smällar och ett par minuter senare får färjan kraftig slagsida. Vatten måste ha forsat in under vattenlinjen. Har det sprängts en bomb kan det sprängas flera och det är möjligt att dessa applicerades under vattenlinjen på styrbordssidan. Om plåtar fläktes upp bör det ha känts som att fartyget "gick på grund", något flera överlevande från däck 1 berättat om. Men om syftet var att sänka fartyget, varför spränga visiret?

Inget är enkelt i den här världen. Glädjande nog har Mona Sahlin förklarat sig beredd att godta en ny haveriutredning.
Och har Ridderstolpe rätt så behöver ingen oroa sig för att preskriptionstiden ska gå ut. Den är i det fallet 25 år.

KNUT CARLQVIST