Filmerna från vraket visar egendomliga saker. Johan Ridderstolpe har sett dem.

På en videofilm från vraket av Estonia, tagen i december 1994, syns vad som kan vara en odetonerad bomb på skrovets babordssida. Paketet är fäst mot skrovet av en rund magnetplatta vid en hyttventil på 5:e däck för om midskepps, åtta meter över vattenlinjen.
Martin Volk, tysk sprängämnesexpert, och Stig Hermansson, civil räddningsdykare med specialistutbildning i sprängteknik under vatten, har bägge dragit samma slutsats.

Vad innehåller paketet?
Paketet som är platt, cirka 60 centimeter långt och 20 brett har av kommissionens olika ledamöter påståtts innehålla nödproviant, en presenning eller helt enkelt skräp. Slutligen har Ann-Louise Eksborg, den svenska haverikommissionens generaldirektör, förklarat att ingen vet vad det innehåller eftersom det aldrig togs upp.

Ett annat förslag är att det rör sig om svetselektroder som fästs på skrovet för att vara tillgängliga för dykarna vid undervattensarbetet. Uteslutet, menar Stig Hermansson utifrån 18 års erfarenhet. Elektroder förvaras inte på det sättet under vatten.

Omslaget är vaxat papper av en typ som används för ammunition och sprängmedel, det hålls ihop av pakettejp och i nedre högra ändan sticker något fram som liknar en eltändhatt.

Paketet filmades av en robotkamera och inte av en dykare. Men kameran hejdar sig när den stöter på det och cirklar runt paketet
innan den fortsätter förut för att undersöka bogen. Det vore konstigt om det inte tagits upp.

Det fanns vatten under bildäcket innan Estonia fick slagsida, vatten som måste ha trängt in genom ett hål i skrovet under vattenlinjen. Överlevande vittnar också om det. Uppgifterna talar för att detta hål finns på styrbordssidan, föröver eller midskepps. Det kan ha åstadkommits av en likadan sprängladdning, som förövarna lyckats fästa under vattenlinjen. Den delen av skrovet finns inte på någon av filmerna i arkivet, trots att den till stor del är synlig. Kameraoperatören som skötte filmningen har för advokaten Henning Witte uppgivit att svensk polis styrde filmningarna och förbjöd kameran att gå till vissa områden. Witte har sedan ett drygt år misstänkt att Estonia sänktes.

Den estniska ordföranden i haverikommissionen, Andi Meister, avgick från sin post i juni 1996 efter att ha anklagat Sverige för att censurera och manipulera bilder från vraket. Han gjorde i sin bok Estonia-katastrofen – loggbok som aldrig avslutades (estnisk utgåva) invändningar mot svenska polisens agerande på dykplattformen vid undersökningen (se sid 105). Befälen på bryggan identifierades till exempel inte trots att den estniska sidan önskat det och trots att de bar uniform och lätt kunnat identifieras.

Polisen styr sökandet
Dagen efter genomsöker dykare ett antal hytter på däck 6. Polisen styr sökandet, vilket framgår av videobandet. Meister har alltså skäl att påstå att svensk polis ledde dykningarna och att den hade en agenda som skilde sig från kommissionens estniska huvudmans.
Polisen sökte efter väskor och en påträffas i hytt 6230, tillhörig den estniske medborgaren Alexander Voronin som ursprungligen kom fran Tatariska republiken och som med sin son överlevde haveriet. En väska med hans namn påträffas i hytt 6230. I förhör uppgav han hyttnumret 6320, men han har uppenbarligen kastat om två siffror. En märklig omständighet är att hytten enligt purserns uppgift var Avo Pihts. Piht är den "försvunne kaptenen", mannen som rapporterades räddad från helikoptern olycksmorgonen och så sent som 2/10 räknades bland de överlevande, för att senare förklaras omkommen.

Ritningen och väskan
En ledtråd till vad sökandet gällde är ordet drawing, ritning, som nämns när den första väskan påträffas. Dykarna letade efter något och för den skull föste de undan kroppar och bröt upp dörrar. Det förefaller viktigare än att undersöka hela fartygets skrov, något som ännu inte är gjort. Och om det var så viktigt för polisen, som tydligen betraktar vraket som en brottsplats, så kan andra ha haft ett ännu större intresse av att hindra att detta något, vad det nu var, inte nådde sin adressat.

Övning om sabotage
Den 2 februari 1994 genomfördes en samordnad RITS-övning (Räddningsinsats Till Sjöss) ombord på Estonia när hon lämnat Stockholms hamn. Övningen gällde sabotage ombord. En sprängladdning påträffades, en annan antogs ha exploderat i fartygets undervattenskropp.

Sabotage var alltså ett tänkbart och realistiskt scenario, sedan bombhot riktats mot Estonia. Detta nämns inte med ett ord i haverirapporten.

JOHAN RIDDERSTOLPE
Ingenjör

Artikeln tidigare publicerad i Finanstidningen