Det kan inte uteslutas att Estonia sänktes, menar Knut Carlqvist i en kommentar.

En kvart innan Estonia plötsligt fick slagsida stod vaktmannen Silver Linde på bildäcket, då han hörde ett brak, "det var som om två tunga metallstycken stötte mot varandra, ljudet varade omkring en halv sekund". Det ljudet har av kommissionen tolkats som om bogvisiret lossnat och slog mot skrovet. Men det var ett långt ljud, inte ett slag, och han stod kvar framför rampen och hörde eller såg sedan inget egendomligt. Detta sade han dagen efter olyckan i Åbo och gjorde sedan ett tillägg till förhörsprotokollet:
Om det vid undersökningarna framkommer att fartyget gick till botten på grund av någons kriminella verksamhet yrkar jag på straff för gärningsmannen...

Vad befarade Linde? Hans uppfattning var att ljudet kom från fören. När han senare förhördes av estnisk säkerhetspolis vidhåller han sin uppfattning och tilllägger, helt omotiverat: "Bombexplosion kunde det heller inte vara för då skulle antagligen rampen ramlat i huvudet på mig."

Då hade redan den estniska polisen bestämt sig för vad som orsakat olyckan och pressade det ena vittnet efter det andra på bekräftelse, något som matroserna inte ville ge. De trodde inte på scenariot med vatten på bildäck, inte heller Linde. Men det kunde han inte säga. Så hans uppfattning slinker fram som en negation: Bomben kunde inte ha suttit bakom bogrampen för då hade han fått rampen i huvudet.

Vikt på tre ställen
Jag har talat med dykaren Stig Hermansson. Utan att ha paketet i handen kan man inte veta vad det innehåller, menar han, men omständigheterna talar för en sprängladdning. Paketet är något vikt på två ställen, vilket svarar mot tre grupper av stavar av normal längd. Enligt slutrapporten undersökte dykare efteråt alla babords fönster på däck 5 utifrån och det vore underligt om de inte då tog med sig paketet upp. När man ser det på filmen studsar man, det sticker i ögonen. Men varken polisen eller Johan Franson som ledde dykningarna kan minnas något.

De av Sjöfartsverket anlitade dykarna har inte satt dit det. Och det kan inte ha varit på plats vid avfärden från Tallinn, för då hade det spolats bort.

Inget gränsskydd 1994
1994 var M/S Estonia slussen mellan ett Ryssland i upplösning och väst. Det fanns inget fungerande gränsskydd. Och att kommissionen inte med ett ord nämner bombhot och RITS-övning tyder på att den vet precis vad det betyder. Alltså måste skrovet undersökas.

KNUT CARLQVIST

Artikeln tidigare publicerad i Finanstidningen