Var Estonia rätt ombyggd?

Avslöjandet att Estonia kördes med de vattentäta skotten öppna aktualiserar frågan om stabilisatorerna, menar Anders Björkman.

Swissairs flight SR111 mellan New York och Genève den 3 september i år startade normalt. Efter ett tag fylldes cockpiten med rök, piloterna tappade kontrollen och planet störtade utanför Halifax i Kanada och alla ombord omkom. Planet var av modell MD 11 som sällan figurerar i olycksstatistiken.

Estonia
Vad kunde ha hänt? Var planet original eller hade det byggts om? Det visar sig nu att planet faktiskt var ombyggt strax innan olyckan, att video och underhållningsutrustning hade installerats vid alla fåtöljer i första och business klass. Som första - och enda? - flygbolag med den utrustningen hade Swissair gjort en massa reklam för den. Inga andra bolag hade nappat på förslaget. Utrustningen krävde en hel del elektrisk energi och kablarna för utrustningen gick via den elektriska huvudpanelen i cockpiten. Möjligheten för kortslutning i eller överbelastning av elpanelen efter ombyggnad utreds nu som olycksorsak. Swissair meddelar dock att inget samband mellan den nya underhållningsutrustningen och olyckan ännu har konstaterats.
Rejält ombyggd

Färjan Estonia var också rejält ombyggd mindre än nio månader före olyckan. Saken antyds på mindre än två rader på sidan 35 i slutrapporten. Mellan den 10 och 14 januari 1994 togs nämligen Estonia ur trafik och var i torrdocka i Nådendal, Finland, då ett par utfällbara fenstabilisatorer installerades. Dessa var tillverkade av Brown Brothers & Co Ltd, i Edinburgh, Skottland.

För att installera stabilisatorerna skars två stora hål i slagen i fartygsskrovet och plåten kring hålen förstärktes. Sedan svetsade man in de stållådor som stabilisatorerna var prefabricerade i. Tyvärr visas stabilisatorerna inte på ritningarna i slutrapporten. Det finns inte heller någon uppgift om att ombyggnadsritningarna var godkända och att arbetet hade övervakats och kontrollerats av myndigheterna, eller att arbetet utfördes av kvalificerade svetsare och plåtslagare under riktiga förhållanden.

Det är egentligen ganska häpnadsväckande. Mindre än nio månader före olyckan byggdes Estonia om på rekordtid under fyra dygn mitt i mörkaste och kallaste vinter. Hål skars upp i de högst belastade delarna i undervattensskrovet och stabilisatorer byggdes in, men slutrapporten utreder inte om det gick rätt till. Anledningen till att stabilisatorerna installerades var att Estonia hade bytt trad - från skyddad skärgårdstrafik mellan Sverige och Finland till trafik på öppna Östersjön. Det är också möjligt att bogvisirets gångjärnslager byttes mycket oprofessionellt vid samma varvsbesök. Slutrapporten innehåller inte en enda detalj vad man gjorde vid det sista varvsbesöket!

Kapten Erich Mooik från Estline har sagt att han tror att Estonia sjönk för att styrbords stabilisatorfena bröts av och vatten läckte in. Mooik vet, liksom jag, att vatten ovanpå bildäcket bara skulle ha krängt Estonia upp och ned, och att hon sedan skulle ha flutit upp och ned, och det hände ju inte.

Babords fena fanns kvar efter olyckan, men ingen har lyckats lokalisera styrbords fena på alla undervattensvideor som tagits av skrovet. Att Estonia kunde sjunka om stort läckage uppstod är klart. Estonia seglade nämligen alltid med de vattentäta dörrarna öppna, trots att detta inte var tillåtet enligt de internationella säkerhetsreglerna Solas. Uppstod läckage, skulle enligt instruktion 5.81.1 i Estonias säkerhetsmanual (se supplement 226 i rapporten) någon stänga de vattentäta dörrarna, en livsfarlig procedur om vatten trängt in i fartyget.

Dörrarna kanske stängdes
Dessutom finns det inga bevis för att de vattentäta dörrarna någonsin stängdes. I en bisats nämns i ett vittnesmål att de vattentäta dörrarna kanske stängdes efter att slagsidan uppstod, men då var det ju för sent.

Dagens Nyheter betonar i huvudledaren 981116, "Rädda liv det viktigaste", att nya katastrofer kan förhindras och att saklig debatt är av största betydelse för minska risken för olyckor. Nordiska Transportarbetarfederationen, NTF, inbjöd till en sådan saklig debatt om Estonia-rapporten den 18 november i år. NTF anser att Estonia inte var sjövärdig, att slutrapporten inte är komplett och att ny utredning och dykarundersökning är nödvändiga.

Tyvärr vill inte Estonia-kommissionen förklara hur Estonia kunde ha sjunkit med vatten ovanpå bildäcket istället för att slå runt och flyta upp och ned. Ann-Louise Eksborg, generaldirektör för Statens Haverikommission, har genom sin sekreterare Gunnel Göransson låtit meddela, att hon inte har för avsikt att gå i diskussion med någon om slutrapporten. I klartext: Hon kommer inte att besvara några frågor i fortsättningen heller. Regeringen har givit liknande besked.

Saklig debatt om Estonia-olyckan omöjliggörs alltså av myndigheternas hållning. Att rädda liv är inte det viktigaste.

ANDERS BJÖRKMAN

Artikeln tidigare publicerad i Finanstidningen