Fel knapp sänkte Estonia

Moderna färjor sjunker inte utan vidare. Sedan Titanic har passagerarfartyg haft vattentäta skott. Anders Björkman har en teori om hur det gick till.

Den officiella olycksorsaken är att Estonia sjönk som följd av vatten på bildäcket ovan vattenlinjen. Det är inte möjligt eftersom vatten lastat på bildäck bara kränger fartyget tills det slår runt, vilket inträffar när det krängande momentet överstiger fartygets inbyggda, rätande moment. Fartyget flyter sedan upp och ned och det skedde som bekant inte. Ett krängande moment kan inte sänka ett skepp. Nedan följer en enkel, logisk och prövbar teori om hur olyckan gick till.

Estonia sprang läck
Estonia sprang troligtvis läck cirka 00.40 då flera personer ombord och vaktmatros Linde i garaget noterade en kraftig smäll ombord. Ett utrymme längst ner i fartyget började alltså vattenfyllas. Detta innebar ingen akut fara. Estonia kunde lätt motstå läckage i ett vattentätt utrymme. Dock undersökte kommissionen aldrig om Estonia var läck.

Estonias däck 1 och 0 (under bildäcket) var indelade i 14 vattentäta avdelningar, förbundna med varandra genom vattentäta skjutdörrar. På däck 0 fanns tio vattentäta dörrar mellan maskinrumsavdelningar akterut och midskepps och mellan serviceutrymmen och saunan förut. Några av dessa dörrar satt ej i centerlinjen. På däck 1 fanns fem vattentäta dörrar mellan de sex utrymmena med passagerarhytter förut och en dörr till maskinkontrollrummet och ett par dörrar mellan förrådsutrymmen akterut. Dessa dörrar satt alla i centerlinjen.

De vattentäta dörrarna ska vara stängda till sjöss, vilket ger fartyget stor inbyggd flytkraft om det springer läck. Dörrarna fick bara öppnas när någon skulle passera. Det visade sig vara besvärligt på Estonia, eftersom toaletterna för passagerarna på däck 1 fanns i den andra och femte vattentäta passageraravdelningen. De fem dörrarna förut på däck 1 var alltså alltid öppna till sjöss, i strid med de internationella säkerhetsreglerna,
SOLAS. Att dessa dörrar alltid var öppna har bekräftats av rederiets inspektörer inför Estonia-kommissionen och passagerare på tidigare turer. Slutrapporten nämner ingenting om de vattentäta dörrarna.

Förvirrande fjärrindikering
De vattentäta dörrarna hade fjärrindikering på bryggan. Enligt internationell praxis visar grön indikering en stängd dörr (det normala, säkra läget) och rött en öppen dörr (det onormala, farliga läget). Eftersom Estonia seglade med fem dörrar på däck 1 öppna, borde fem signallampor på indikationspanelen på bryggan vara röda och resten vara gröna till sjöss.

Enligt uppgift i brev daterat 960726 från varvets advokat till Estonia-kommissionen hade rederiet manipulerat signallamporna för däck 1:s dörrar förut. De visade grönt när de var öppna. Brevet innehöll också bevis för och uppgifter om att Estonia hade sprungit läck. Ledamoten Olof Forssberg gav brevet referensnummer B155 och hemligstämplade det enligt svenska (sic!) sekretesslagen 8:6 (som affärshemlighet!). Att det var något konstigt med signallamporna bekräftar experten Bengt Schager på DN Debatt 3/12 1997, där han skriver:

När en av de svenska inspektörerna vittnade framkom att... inspektören uppfattade även att överstyrman inte var kunnig om... vad bryggans signallampor för de vattentäta dörrarna betydde. Han (överstyrman) gissade att dörrarna var stängda eftersom lamporna var gröna. Styrmannen hade tjänstgjort på Estonia från början. Han trodde alltså att hyttavdelningen på däck 1 var stängd i vattentäta sektioner (när lamporna var gröna)... Följande brister fanns... Överstyrman kände inte till betydelsen av signallamporna för de vattentäta dörrarna.

Alltså: rederiets inspektörer och Estonia-kommissionens expert Schager ansåg att Estonias signallampor skulle visa rött när dörrarna var stängda och kritiserade överstyrmannen för att gissa, när han helt korrekt påpekade att signallamporna borde visa grönt när dörrarna var stängda. Men enligt brev B155 ovan hade man manipulerat signalsystemet så att alla lamporna visade grönt till sjöss, trots att fem vattentäta dörrar på däck 1 var öppna. Förvirrande, eller hur? Vem har rätt?

Slutrapporten skriver inte heller en rad om indikeringssystemet och att indikeringen var manipulerad.
Vid olyckstillfället var två man på bryggan. Vaktmatros Linde hade efter smällen cirka 00.40 sannolikt gått ner till däck 0 och noterat att Estonia var läck och hade informerat bryggan. Bryggan hade informerat kaptenen och hade kontaktat maskinkontrollrummet - tredjemaskinist Treu - som startade länspumparna. Vittnen har meddelat att länspumparna var igång efter slagsidan uppstod. Slutrapporten nämner inte länspumparna med ett ord. Läckaget bör ha varit stort eftersom länspumparna inte kunde hålla undan inflödet, men det var man kanske inte medveten om. Man beslöt att inte slå larm.

Vatten steg dock upp på däck 1 cirka 00.50-00.55 och noterades av passagerare som började utrymma däck 1. Linde har berättat för Dagens Nyheter i början av oktober 1994 att någon ringde bryggan före 01.00 om att det var vatten på däck 1. Situationen var kritisk - vatten på däck 1. Nu kom någon på bryggan också ihåg, att man hade manipulerat signallamporna för de vattentäta dörrarna. Trots att alla lampor visade grönt, var fem vattentäta dörrar öppna. Man beslöt naturligtvis att stänga de fem vattentäta dörrarna på däck 1 förut. Men här förefaller det som om man har gjort ett fel - istället öppnades ett par vattentäta dörrar på däck 0 så att vattnet från ett av skotten på däck 0 spreds i minst tre vattentäta utrymmen.

Smällar från dörrarna
I princip ska en vattentät dörr inte kunna öppnas från fjärrkontrollen, men rapporten säger inget om hur dörrsystemet i övrigt var manipulerat. Men ett oavsiktligt öppnande av två vattentäta skjutdörrar på däck 0, som var under tryck, kan förklara de två smällarna ombord, cirka 00.59. Strax därpå, med ett par tusen ton vatten i tre vattentäta utrymmen, var Estonias intialstabilitet i upprätt läge negativ, på grund av stora fria vätskeytor i tre vattentäta avdelningar, och Estonia gjorde sin välbevittnade, plötsliga krängning åt styrbord nästan 50° för att sedan komma i vila med 15° slagsida klockan 01.02. Den väldiga slagsidan kan enbart förklaras med plötslig förlust av initialstabilitet med vatten i tre vattentäta utrymmen. Med läckage in i ett utrymme, som i sin tur genom de öppnade dörrarna var förbundet till ytterligare två utrymmen, kunde Estonia inte flyta, när mer vatten senare
läckte in. Alltså sjönk Estonia.

Lögnen om bildäck
Vaktmatros Linde hade tur. Han befann sig på däck 7 när slagsidan uppstod och beslöt då att inte gå ner i fartyget, vilket ju hade varit livsfarligt. De tre personerna i maskinkontrollrummet, Treu, Sillaste och Kadak, utrymde troligtvis genast och sprang upp till däck 8, 20 meter högre upp. Hade de stannat kvar längre hade de blivit instängda och dött. När Estonia hade 40 graders slagsida slogs visiret av eftersom det inte var konstruerat att
uppta stora sidokrafter. Rampen däremot rycktes aldrig upp, vilket dykare har bekräftat.

När Treu, Linde, Sillaste och Kadak sedan kom iland och meddelade estniska säkerhetspolisen vad som hänt, fick de troligtvis order om att inte säga att fartyget hade sprungit läck och att besättningen inte klarat situationen. Istället hittade man på, utifrån uppgiften att visiret fallit av, den konstiga historien om vatten på bildäcket och Treu fick berätta att han modigt stannade kvar på sin post till 01.30 då slagsidan var 70-75 grader, då han gick upp till däck 8 (vilket var fysiskt omöjligt). För att skydda Linde, som varit på bildäck innan 01.00, flyttade man tiden för olyckan till 01.15.

Forssberg tvingades mörka
Om detta är riktigt, måste Forssberg ha invigts i konspirationen senare och därmed tvingats hemligstämpla ovan nämnda brev B155, som angav att de vattentäta dörrarna manipulerats och att skeppet var läck. Det är troligt att övriga svenskar och finnarna i kommissionen aldrig fick kännedom om brevet. De fick istället den otacksamma uppgiften att skriva ihop en slutrapport baserad på den omöjliga hypotesen att det var vatten på bildäcket som sänkt Estonia och på troligtvis medvetet förfalskade uppgifter att främre rampen varit öppen.

Denna teori kan inte bevisas förrän nödvändiga dykningar gjorts, men den förklarar till skillnad från haverirapporten alla bekräftade observationer av passagerare ombord fram till dess att slagsidan uppstod kl. 01.02 och de egendomliga motsägelserna i Treus, Lindes och Sillastes vittnesmål. Som bekant påstod sig Treu ha sett vatten på bildäck som gick över bilarna trots att bogrampen var uppfälld och inga större mängder vatten kunde komma in på bildäck. Sillaste ritade till och med en skiss på den läckande men stängda bogrampen, som han såg den på monitorn efter det att slagsidan uppkommit!

ANDERS BJÖRKMAN
Sjösäkerhetsingenjör

Artikeln tidigare publicerad i Finanstidningen