Rapporten är rena bedrägeriet

Franson påstår att jag bortser från överbyggnadens inflytande när Estonia sjönk. Överbyggnaden har mer än 100 fönster med tunt glas i sidan och dörrar i aktra och förliga skotten. Det finns vidare ingen vattentät indelning inne i överbyggnaden, om man bortser från de horisontella däcken, som hindrar att vatten rinner neråt. Så fort överbyggnaden vid 30° slagsida kommer under vatten vattenfylls den, eftersom fönstrena krossas, dörrarna inte är vattentäta och inget hindrar vattnets spridning inne i överbyggnaden. Överbyggnadens tillskott till den inbyggda stabiliteten är därför noll.

Det är vidare omöjligt att vatten kan rinna ner under bildäck under detta skede. Dels rinner inget vatten ner från överbyggnaden till bildäcket, dels rinner inget vatten på bildäcket ner under bildäcket, eftersom alla öppningar i överbyggnadsdäcken och bildäcket är över vattenlinjen. Just därför skulle Estonia ha slagit runt och flutit upp och ned med 1 500-2 000 ton vatten på bildäcket, då krängvinkeln var 34° och den rätande hävarmen (GZ) var noll (precis som färjorna Herald of Free Enterprise och Jan Heweliusz), när överbyggnaden vattenfylldes. Slutrapporten säger ju att överbyggnaden vattenfylldes, men förklarar inte hur vattnet nådde de 14 vattentäta utrymmena under bildäcket. Jag har varit i kontakt med ett stort antal utländska sjöfartsadministrationer. Ingen har sagt att ovannämnda teori är felaktig.

Vad beträffar slutrapporten publicerad i december 1997 så upprepar den bara vad kommissionen medddelade i sin andra interimrapport 17 oktober 1994. Det pinsamma är att kommissionen då inte hade gjort några som helst stabilitets- och flytförmågeberäkningar enligt ovan, som skulle ha uteslutit vatten på bildäck som olycksorsak. Samma fel gjorde de personer vid IMO som i mars 1995 presenterade sina regeländringar, som sedan godkändes i november 1995 och i februari 1996 utan diskussion.
Invändningar från sjöfartsindustrins sida avvisades med att de inte gick att diskutera, eftersom slutrapporten inte var publicerad.
Nu när slutrapporten är publicerad vägrar myndigheterna att diskutera dess innehåll. Den är rena bedrägeriet eftersom den inte ens nämner, än mindre utreder, möjligheten att Estonia var läck när den plötsliga slagsidan på nästan 50° uppstod kl. 01.02 natten den 28 september 1994, varefter Estonia rätade upp sig igen och stannade vid 15° slagsida. Utredningen måste göras om.

ANDERS BJÖRKMAN
Skeppsbyggnadsingenjör

Artikeln tidigare publicerad i Finanstidningen