Hon flöt på överbyggnaden
Sjösäkerhetsdirektör Johan Franson replikerar på Anders Björkmans kritik av Estonia-kommissionens rapport. Anders Björkman har skrivit en debattartikel i Finanstidningen om Estonia med rubriken En parodisk haveriutredning (25 mars).
Debatt
Björkman har med på gränsen till manisk energi bombarderat omvärlden med sin i grunden konspiratoriskt grundade uppfattning om haverikommissionen och förlisningens orsaker. Sjöfartsverket fick redan den 19 mars 1998 genom ett E-mail från Björkman del av artikeln.
Björkman säger i sitt E-mail till verket bland annat följande. Jag tror att Franson [undertecknad] är hotad till livet om han säger att Estonia kunde ha varit läck. Franson borde då ta kontakt med polisen och begära skydd. Franson vet inte heller något om stabilitet eller sjösäkerhet. Han blev ju bara utnämnd efter Bengt Stenmark för att förhindra att sanningen kommer i dagen. Det är ju förfärligt!
Hur den typen av konspirationsteoretiserande skall diagnostiseras vet jag inte. Min reaktion inför sådant, vare sig det innefattar min person eller inte är att jag inte bryr mig särskilt mycket om det vederbörande säger.
Problemet är emellertid att Björkman för andra människor framstår som saklig i det han säger, men han har med största sannolikhet helt fel. Björkman påstår helt kort följande. Estonia kan inte ha sjunkit därför att hon fick vatten på bildäck som haverikommissionen påstår. Fartyget har troligen sjunkit som en följd av läckage under vattenlinjen. Om olyckan gått till som kommissionen säger skulle nämligen fartyget ha slagit runt och flutit upp och ned.
Det Björkman bortser från är att Estonias överbyggnad är stor och har en indelning som gör att den inte momentant fylls när den krängs ned i vattnet. Björkmans hypotes bygger helt på den grova generaliseringen att överbyggnaden inte ens i ett inledningsskede ger ett tillskott till reservstabiliteten. Överbyggnaden utgör under fyllnadsskedet en efterhand minskande rätande hävarm.
Det betyder, mer lekmannamässigt uttryckt, att när fartyget lägger sig över på sidan hjälper överbyggnaden till att hålla henne flytande, men flytkraften blir sämre efterhand som fönster går sönder och dörrar trycks in och vatten därigenom kommer in också i överbyggnaden. Självklart rinner det ned vatten under bildäck under detta skede, det finns nedgångar från överbyggnaden till området under bildäcket. Fartyget vattenfylls successivt och behöver inte alls slå runt 180 grader.
Den internationella haverirapporten om Estonia ger ett väl genomtänkt och sakkunnigt intryck. Jag har vid mina kontakter med utländska sjöfartsmyndigheter inte hört någon kritik framföras mot rapporten. Avslutningsvis bör uppmärksamheten riktas mot sista meningen i Björkmans artikel. Den lyder: Det är lätt att visa att de nya reglerna för färjesäkerhet inte hade förhindrat Estonia-olyckan och att den förfalskade slutrapporten om Estonia-olyckan är orsaken till detta.
Man kan fråga sig hur en slutrapport publicerad i december 1997 kan ha haft någon inverkan på regler som i allt väsentligt beslutades i november 1995 och februari 1996. Företrädare för svensk sjösäkerhet, däribland jag, väljer att syssla med annat, som vi bedömer som väsentligare för sjösäkerheten, än att debattera med Anders Björkman.
JOHAN FRANSON
Artikeln tidigare publicerad i Finanstidningen