"Håkan Bergmark försvann lika snabbt som han dök upp. Det är som om han hämtats till Ljubljanka och Engström med honom"

Det viktiga är inte om det finns ett hål i Estonia, folk får inte tro att det finns ett.

Håkan Bergmark, 41, var en av de första som dök ned till Estonia. Han säger att han såg och filmade ett stort hål på fartygets sida. Uppgiften återfinns i Expressen den 22 augusti. Hur reportern, Fredrik Engström, fick tag på Bergmark framgår inte, men han försökte pumpa två av dennes kolleger i dyklaget, som dock valde att knipa. Hur som helst hade inte Bergmark tyckt att det var någon stor sak då, hösten 1994.

"Det var inte min uppgift att hitta olycksorsaken. Men när kommissionens slutrapport kom flera år senare och inget nämndes om hålet blev jag ytterst förvånad", säger Bergmark, som i dag helst vill glömma allt som har med Estonia att göra.

Engström tycks inte ha förstått att han snubblat över något. Bergmark dyker upp oannonserad i en text om Gregg Bemis dykning. Morgoneditionen hade knappt lämnat pressarna förrän jag fick första mejlet. Jag tog en sväng ned till macken vid ettiden. Inte ett ord om Bergmark.

Nå, det visade sig att Bergmarks uppgift hade redigerats bort till eftermiddagseditionen, artikeln hade rewritats av en annan reporter. Och naturligtvis följdes saken inte upp, Håkan Bergmark försvann lika snabbt som han dök upp. Det är som om han hämtats till Ljubljanka och Engström med honom. Hålet skrev jag om här på sidan redan i fjol, så det är ingen nyhet. Men att svenska dykare tidigt var nere vid vraket har hittills förnekats. Officiellt var bara Rockwater nere, i december 1994, och den firman hade brittiska dykare. Bevakningen av vraket var minutiös från dag 1 så inga pirater var i farten. Bergmark måste vara en av marinens röjdykare.

När drevet mot Bemis pågått en vecka skrev jag till Dagens Nyheters ledarsida. Redan den 18 oktober 1994 hade ju tidningen berättat om ett stort hål i bogen, väl illustrerat. Höga företrädare för Sjöfartsverket berättade om det, med namn och allt. Reportern var Anders Hellberg. Men ledarsidan (Kjellander) tog inte in inlägget utan malde vidare om det otillständiga i att leta hål. Så hamnade jag för ett par veckor sedan i Rapports morgonsoffa med samme Hellberg och han dementerade allt vad hål heter. Dessutom låg ju styrbordssidan nere i dyn.

"Du har ju själv skrivit om hålet", sa jag efteråt. "Hur kan du låtsas som om det inte finns?"

"Det sitter ju föröver", sa Hellberg. "Nu pratar vi om ett hål akteröver."

I och för sig har Hellberg rätt. Det stora hålet på styrbordssidan längst framme i fören går in till bildäck. Det förklarar inte varför Estonia sjönk, om det inte sträcker sig ned under vattenlinjen. Det är därför jag har jagat den video som Sjöfartsverkets gubbar tittade på, men som nu är spårlöst borta. Bemis hål är ett annat, det ligger tjugo meter längre bak i området för konferensavdelningen på nolldäck, längst ned i fartyget. Men även om det hellbergska hålet vore harmlöst så är det oförklarat. Officiellt finns det inte.

"Inga yttre skador har observerats på vraket, förutom dem på visiret och i området kring bogrampen." (Haverirapporten, 8.5.1, sidan 120).

Den 9 september skriver DN:s krönikör Lilian Öhrström på tal om ryktena om ett hål:

"För att inte skapa grogrund för rykten krävs flera saker: Att allmänheten fullständigt litar på sina massmedier. Att så mycket information som möjligt kommer ut ... Att man verkligen tror att regeringen gör sitt bästa."

Ja, det gäller att få allmänheten att tro. På regeringen och på massmedierna. Tydligare kan det publicistiska uppdraget inte formuleras.

KNUT CARLQVIST

Artikeln tidigare publicerad i Finanstidningen