Att Anders Hellberg tog del av hemligstämplat material om Estonia är klart, menar Anders Björkman. Men han fick se vad uppgiftslämnarna ville att han skulle se.

I sitt genmäle på denna sida den 4 februari skriver Anders Hellberg att han inte har haft tillgång till "en mängd hemligstämplade förhör och annat arbetsmaterial", som Finanstidningen påstår, när han tillsammans med Anders Jörle skrev boken Katastrofkurs om Estoniaolyckan (utgiven i mars 1996).

Fakta är följande. På sidan 63 i boken citerar Hellberg/Jörle ordagrant ur ett brev från den tyska expertgruppen till den internationella haverikommissionen av den 27 oktober 1995. Kommissionen hade då i praktiken slutfört sina undersökningar.

Brevet registrerades den 2 november 1995 hos Svenska haverikommissionen och hemligstämplades enligt svenska sekretesslagen, SL, 8:6. Det blev offentligt den 9 mars 1998, 29 månader senare. Brevet var hemligt när Hellberg skrev sin bok.

På sidan 64 heter det: "... låt oss nu börja med att studera kommissionens och varvets synpunkter helt förutsättningslöst: Båda parter är överens om att Estonia havererat och sjunkit därför att stora mängder vatten kommit in på bildäck. Detta har kunnat ske eftersom visiret ramlat av och i fallet dragit ner den vattentäta rampen till öppet läge. Nu stod bildäcket helt öppet.

Enligt haverikommissionen, vilket heller inte ifrågasätts av varvet, är det enorma mängder vatten som kommit in på bara några minuter när rampen väl står öppen. Michael Huss på Tekniska högskolan, expert i kommissionen, räknar med att 2 100 ton vatten har kommit in på bildäck på sex minuter. Men där slutar enigheten."

Huss beräkning att 2 100 ton vatten kom in på bildäck på sex minuter meddelades Kommissionen i en tiosidig rapport daterad den 4 januari 1995. Den hemligstämplades omedelbart som arbetspapper och blev offentlig den 4 december 1997. Huss har meddelat att han inte har uttalat sig för utomstående, ändå har Hellberg haft tillgång till Huss hemligstämplade rapport.

Att det rör sig om just den rapporten visas av att Huss senare – i supplement 522, odaterat men troligen från 1996 – ändrade sig till att det tog 28 minuter att få in 2 000 ton. I slutrapporten – figur 13.2 – bestämmer sig kommissionen för åtta minuter. Huss hänvisar i supplement 522 också till en finländsk rapport – supplement 523 – där det på sidan 9 talas om ett vatteninflöde på 1 500 till 2 000 ton per minut. Det vill säga: fartyget borde ha slagit runt efter högst 1,5 minut. Så i kommissionen var man långt ifrån överens om några sex minuter.

Vad beträffar synpunkterna från varvet under 1995 kan sägas, att den tyska expertgruppen aldrig har hävdat att "Estonia havererat och sjunkit därför att stora mängder vatten kommit in på bildäck". Dess ståndpunkt framgår av följande brev och rapporter till kommissionen: 1) en längre inlaga daterad den 14 augusti 1995, 2) rapport ingiven till Kommissionen vid möte i augusti 1995, 3) brev daterat den 27 oktober 1995 (det ovan nämnda) samt 4) brev daterat den 22 januari 1996. Alla fyra dokumenten hemligstämplades enligt SL 8:6 och offentliggjordes den 9 mars 1998. Varvet sände inte några andra brev eller rapporter till kommissionen under denna tid. Det framgår av materialet att tyskarna inte kände till Huss beräkningar.

Den tyska gruppen uppger ingenstans att visiret skulle ha ramlat av och i fallet dragit ut ombordkörningsrampen på Estonia. I stället presenteras uppgifter om visirets konstruktion och skick, vilka inte togs med i slutrapporten. Bland annat visar tyskarna att vågkrafter knappast kunde ha slagit sönder lås och gångjärn på visiret, om inte underhållet var eftersatt. Hellberg redovisar dessa argument på sidorna 64 till 73 i sin bok.

Varvets uppfattning om Hellberg/Jörles bok uttrycks på sidan 4 i en inlaga av den 22 juli 1996 till kommissionen och hemligstämplad som de övriga, offentliggjord den 6 mars 1998. I inlagan (sidan 76) menar sig den tyska gruppen kunna visa att Estonia fick slagsida klockan 01.02, medan visiret inte kan ha fallit av före 01.15 (om visiret drog med sig rampen sägs inte). Det innebär att slagsidan enligt varvets uppfattning inte kan ha orsakats av att visiret föll av. Brevet innehåller också uppgifter om att skeppet var läck innan slagsidan.

Anders Hellberg har alltså haft tillgång till hemligstämplat material – bland annat Huss rapport och det tyska brevet från den 27 oktober 1995. Eftersom tyskarna inte i skrift och knappast muntligen har förklarat sig överens med kommissionen, måste Hellberg ha fått det intrycket på annat sätt, förslagsvis genom samtal med svenska kommissionsledamöter som delade den tyska uppfattningen att fartyget var illa underhållet, men ville tona ned kritiken mot olycksscenariot.

Han har också i boken citerat valda delar ur protokollen med förhör av överlevande. Dessa var hemligstämplade till den 4 december 1997 och inte ens tillgängliga för tyskarna.

Min slutsats är att Hellberg, medvetet eller omedvetet, har utnyttjats av kommissionen för att sprida missvisande uppgifter.

ANDERS BJÖRKMAN
Skeppsbyggnadsingenjör

Artikeln tidigare publicerad i Finanstidningen